Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konstkrönika: Mästerliga målerier i Östersund

• Kan privata pengar bjuda på spännande konst?

• Måleri ur den högre skolan inramar Östersund just nu.

• Konstens vecka var lite konstigare än vanligt i år .

• Och så lite tankar om ditt och datt…

Annons

Jag började konstveckan i London. I fem år nu har Saatchi Gallery huserat i Hertigen av Yorks stora gamla högkvarter vid Sloane Square. Nästan allt militärt är borta. Det är väl bara barnen på gräsmattan utanför från kvarterets privatskola Hill House School som har gymnastik i sina uniformer som återkastar lite av det militära skenet.

Inne i galleriet får man snirkla sig fram i de gigantiska salarna bland alla konstskolestudenter som sitter överallt på golvet och försöker kopiera den samtidskonst som fyller väggar och golv. Fritt inträde och femton salar av spännande upplevelser där man både kan häpna och förfäras.

Ibland kan näringslivet bjuda på god kultur också och deras målsättning att så många som möjligt ska få chansen att uppleva aktuell konst är svår att säga emot. Att man kan locka besökare till samtidskonst visar inte minst att under de senaste fyra åren har tio av de femton mest besökta konstutställningarna i London varit just här.

Även i Östersund är det på de privata gallerierna man upplever konsten gratis. På länets museum får man betala en ganska dyr slant för att uppleva konsten. Och just nu är det i sanning en upplevelse att besöka några av gallerierna.

• Det är tre år sedan Karl Mårtens senast ställde ut på Galleri Remi. Hans speciella fågelmålningar där han använder akvarellfärg och kolkrita på handgjort papper är minst lika imponerande denna gång som de var för tre år sedan.

Målningarna är alla döpta efter den fågel som är avbildad. Det som gör fåglarna så levande är att de inte är några exakta avbildningar. Ben och fötter kan saknas och i andra försvinner fjäderdräkten in i något mer oskarpt. Men i alla finns där något runt huvud, näbb och ögon som är mer exakta. Karl Mårtens skapar sina fåglar utan förlaga. Hans fria målningsstil är en följd av hans stigande intresse och engagemang i zenbuddism och kinesisk kalligrafi.

Det grova akvarellpapperet med sina lite ojämna kanter bidrar också till det speciella uttrycket. För det är stora ytor som inte målas på arken. När det stämmer är det här ett lysande måleri. Ibland blir det kanske ändå något av fågelboksnörderi. Men när friheten hos fåglarna blir som mest synlig är det bara att böja sig för denne mästare.

Litografierna är fina men det är originalakvarellerna som har det där lilla extra.

• Och på tal om mästare. "VäderLekar" är det passande namnet på Berlin-bosatte Thomas Henrikssons utställning hos Lars Bolin Gallery. Det är 25 oljemålningar som är så laddade med färg att man ibland nästan måste huka sig för att färgerna ger intryck av att de vill ut, bort från duken och erövra nya ytor, nya uttryck.

Inte sedan Bengt Lindströms kraftdagar har väl någon använt samma mängder färg per kvadratcentimeter.

Färgerna väller över dukarna och möter ibland tegelmurar, ibland frihav och ibland nattliga barrskogar. Det är ett flerdimensionellt måleri där den frisläppta färgen ändå kan tuktas hårt, repas, vispas runt, rispas, spåras och såras. Resultatet är väldigt levande målningar.

Och ju mer Thomas Henrikssons verk närmar sig det traditionella oljemåleriet ju svagare blir de i uttrycket. Helheten är verkligen som allra bäst när det är extra av allt. Som om det aldrig kan bli för tjocka färglager, för blå kulör eller för stämningsfull stjärnhimmel.

I några verk är konsthistorien mer påtagligt närvarande med en Van Goghsk bro, en inspiration från Hill och annat. Kul för den konsthistoriskt intresserade men det är inte här styrkan finns att hämta.

Thomas Henrikssons måleri kan man försöka beskriva. Men det är bättre att själv uppleva det. När Hanna Hellqvist intervjuade Thomas för DN för fem år sedan skulle han beskriva sin konst med tre ord. Tjockt med färg var de tre ord han valde.

Och jag får hela tiden intrycket av att Thomas Henriksson minst av allt vill intellektualisera sina målningar. Han vill skapa känslor, han vill visa skönheten i något så banalt som nattens himmel, en orangeröd regnbåge eller de vita seglen på det blå havet. Denna på nästan alla sätt gripande utställning pågår till den 24 oktober.

• Det är sju år sedan Maria Lagerborg senast ställde ut i Östersund. Då var det på Lars Bolin Gallery. I lördags var det vernissage på Galleri S för en utställning med måleri, teckningar och skulpturer i mongolisk papier-maché.

I en del av utställningen leker Maria med kartbilder och vrider och vänder på landformer. Det är lite kul - men griper inte riktigt tag. Men den del av utställningen som griper mig är den del när skulpturerna i papier-maché får möta teckningar i en slags installationer. De mötena mellan färg och form, mellan det tredimensionella och det tvådimensionella griper tag. En serie med tre olika installationer är döpt till Tre bröder och det är väldigt fascinerande skapelser.

I det inre rummet visas också filmen Besök hos naturen. En film som med humor och fräckhet visar både lite småfräcka stenar med olika budskap och en blomma som mister sina blad.

Ojämnt, men sevärt som pågår till 23 oktober.

• På nedervåningen hos Lars Bolin Gallery visar Stig Sjöberg en serie på tio abstrakta målningar döpt till "Genom 3 år". Jag har sett många utställningar med Stig Sjöbergs konst men aldrig en så här genomfört abstrakt utställning.

Titlarna talar om skog, ljus och mänsklig närvaro. Men på målningarna ser man cirklar, streck och möten mellan färger. I målningen "Grönt ljus" finns en rörelse, något som dansar och lever. "I skogen" har cirklar och där finns en musikalitet som vill ut. Men jag skulle ändå hellre vilja möta människorna som ofta annars brukar gästa Stigs målningar. Jag saknar dem.

• Nu är konstens vecka över. Tror jag. De stämpelkort som man kunde få ifyllda på flera gallerier verkade ha varit populära. Annars känns det lite som att Konstens vecka i höst inte nådde ut riktigt på samma sätt som förr. En dåligt besökt konstpub och glest med besökare på andra aktiviteter visar att programmet inte riktigt nått ut som förr. Konstens vecka behövs, men den måste nog också innebära lite extra ansträngningar för att synas…

Jag fick mig aldrig något gemensamt program tillskickat, fanns det ett sådant?