Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstkrönikan: Tjejernas serier är de allra vassaste

Konstens vecka är över för den här gången. Men många av utställningarna fortsätter. I dag tittar konstkrönikan bland annat på klinkergolv, humor, satir och hur renen kan vara en symbol för både nu och då …

Annons

Vi börjar i dag på Gaaltije.

Det är så uppfriskande att det sydsamiska kulturcentret trots tuff budget förmår visa utställningar då och då.

Förra onsdagen var det kvällsvernissage för Niklas Blindh från Funäsdalen och hans utställning med måleri döpt till "Nya tider Gamla liv". Det är en utställning med elva större och mindre målningar i akryl på duk och tre akvareller.

Utställningens tema är att knyta ihop det gamla och det nya i den samiska kulturen. Och som budbärare över århundradena använder Niklas renen.

Detta horndjur som i över 10 000 år har funnits i människans närhet och kring vilket så mycket av den traditionella samiska kulturen kretsar och kring vilket så många av dagens problem och stridigheter också handlar.

Niklas´ måleri är nära popkonsten då han fotorealistiskt kan måla renarna och sedan kontrasterar han det mot rinnande färger, drömscener, symboler och annat.

Det är inga historiska idyller som hos Lars Pirak och inga plakatpolitiska inlägg som hos Anders Sunna. Niklas låter i stället målningarna mer tala för sig själva och titlarna kan väl ibland ge en vägledning och ibland inte.

Det finns kraft i bilderna och i färgerna. Allt är kanske inte helt genomfört. Men de målningar som griper mig mest är de som balanserar motiven och bjuder på mycket tomma ytor och växelverkan med det realistiska.

Det här är en utställning man bör se och jag hoppas det blir mer av Niklas konst i länet framöver.

Gaaltije är en viktig aktör i Östersunds kulturliv. På min önskelista står att Gaaltije ska få ha en regelbundet återkommande utställningsverksamhet.

Det behöver inte alls vara i deras egna lokaler som inte är de allra bästa för att visa alla typer av konst i. I ett framtida Nationalmuseum Norr på Jamtli skulle det inte vara så tokigt med lite nya lokaler som alltid visade nord- och sydsamiska konstnärer.

• På Jamtli, i caféet och ute i ankomsthallen, visas just nu flera utställningar med samhällskommenterande serier och satirteckningar. Dels har EWK-museet och centrum för politisk illustrationskonst ställt samman miniutställningen "Changing the woman image – om kvinnan i tecknade serier".

Det låter som ett stort ämne och det är det. Men det som visas på väggarna är bara en bråkdel av allt som det kunnat vara. Men det hindrar inte att det visas verk av flera av dagens mest spännande kvinnliga serietecknare.

Jag går där och läser och ler och njuter av vassa formuleringar och underfundiga teckningar. Lisa Ewald och Karolina Bång gillar jag bäst men allt är egentligen bra och jag hade önskat mig så mycket mer av detta egentligen gigantiska tema.

Jag kan inte säga om kvinnliga serietecknare överlag utgår från andra samhälleliga perspektiv än sina manliga kollegor, ibland och ibland inte skulle mitt svar vara.

Men jag tycker att det finns fler bra kvinnliga serietecknare än manliga i Sverige just nu och Fantomens Diana, Stålmannens Lois Lane och 91:ans Elvira känns ganska långt borta när man läser Sara Granér.

Inne i caféet fylls en vägg med tolv politiska karikatyrer skapade av Länstidningens mångårige tecknare Kjell Nilsson-Mäki. Dagsaktuella kommentarer av hög klass där många är tidlösa.

En annan vägg är fylld med satirteckningar av Ulf Frödin. Det är teckningar som kommenterar mer än visar politiska kändisar.

Inte riktigt lika vass som Robert Nyberg som under veckan visats i Hammerdal. Men Ulf Frödin tillför ett mer konstnärligt uttryck som ibland bidrar på ett annat sätt än det som sägs i bilderna. I söndags var för övrigt Ulf Frödin på besök på Jamtli för att prata om sitt skapande. Utställningarna pågår fram till den 12 oktober.

• På Drejeriet var det i lördags vernissage för en helt ny utställning med Åsa Maria Hedbergs alltid lika spännande och egensinniga konst.

"Och Ahad sa; vi sätter oss på golvet" är utställningen döpt till. Och det centrala i utställningen är ett väldigt speciellt klinkergolv i svart, vitt och gult fyllt av texter och symbolik.

På ett stort bord innanför golvet står rader av rakubrända bilar, bussar och lastbilar i olika färger. I fönstret står en gammal flaska med insektbekämpningsmedlet Radar och där finns färgade glasbitar som kallas minnesbilder.

Utställningen kommer att fyllas på och justeras efterhand. Den är inte helt klar alls på vernissagedagen. Och vi som träder på klinkergolvet gör det försiktigt med en vissa rädsla att trampa och kanske förstöra det fina.

Bakom det mesta av det som Åsa Maria visar finns minnesfragment från hennes tid som student i Sydafrika där hon bodde inkvarterad hos Ahad.

En tillvaro som bland annat präglades av det för den platsen absurda löftet att det skulle var fritt från kackerlackor och av Ahads samling leksaksbilar i sina originalförpackningar.

Allt detta är ihopvävt till något helt annorlunda mot det mesta andra som brukar visas på Drejeriet. Och även om man inte helt greppar bakgrundshistorien är det lätt att njuta både av golvet och av det andra som visas. Pågår fram till den 25 oktober.

• Hos Svenssons Ramar visar Kristina Wrang just nu grafik och måleri och tre rakubrända spejare. I den lilla lokalen samt i skyltfönstret ut mot Storgatan visas sammanlagt 25 olika verk.

Det som visas är ett måleri som ofta drar åt det abstrakta eller är helt abstrakt och grafik som arbetar med minnesbilder och scener från drömmar eller sagor. Helheten i utställningen ger ett lite vemodigt och eftertänksamt intryck.

Det är ett pågående sökande, spanande och kanske väntande, ett väntande på en framtid och ett tillbakablickande.

Det är en utställning som förstärks i det lilla rummet och faktiskt vinner på den närhet till alla verk som uppstår. Intrycket hade inte blivit det samma på ett större galleri utspritt över flera väggar. Finns kvar hos Svenssons Ramar till den 11 oktober.

• Att det i regeringsförklaringen som gavs i fredags ingår fritt inträde till statliga museer jublar jag åt. Det som finansieras av skattepengar måste också vara lättillgängligt för skattebetalarna.

När Alliansregeringen tog bort det fria inträdet för åtta år sedan sjönk besökssiffrorna till många museer markant.

Det ska för övrigt bli intressant att se hur det blir om vi får ett Nationalmuseum Norr till Jamtli. Jamtli är ju inget statligt museum men det är Nationalmuseum. Ska det bli gratis till en del av Jamtli och betalning till en annan del?

När det gäller Jamtli så har jag inga problem med att det kostar att besöka Historieland med alla aktiviteter som pågår där. Men själva museidelen av Jamtli inklusive konstutställningarna borde också ha samma fria inträde som de statliga museerna.

Att sedan extra kostsamma inhyrda specialutställningar som visas under begränsad tid kan vara belagda med inträdesavgift även i framtiden är inte heller något problem utan nödvändigt.

Annons