Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kraftverksbygget gav liv och ­rörelse åt Krångede, sedan sjönk allt undan som efter en vårflod

På fem år tredubblades antalet invånare i de båda byarna Krångede och Döviken.

Folk kom flyttande från hela Sverige – arbetare och ingenjörer, handlare och nasare, lycksökare och äventyrare.

Det bildades fackföreningar och bandylag, butiken byggdes ut och allt kulminerade med invigningen av Krångede kraftverk 18 juli 1936 i närvaro av bolagshöjdare och kronprinsen Gustav Adolf, sedermera Gustav VI Adolf.

80 år senare är befolkningen halverad jämfört med före utbyggnaden och i praktiken är inga jobb kvar, allt sköts på distans utom de åtta anställda som jobbar på själva kraftverket.

Nu har journalisten och författaren Birger Ekerlid skrivit den bildrika ”Krångede i kraftens tid” (Ekerlids förlag) med undertiteln ”En berättelse om byarna Krångede och Döviken i skarven mellan bondesamhället och industri-Sverige”.

Genom rader av personporträtt, en ymnig bildskatt och en uppsjö av notiser beskriver han hur de båda småbyarna plötsligt befolkades och vad som sedan hände.

– Jag är själv född och uppvuxen i den kåkstad som kallades Trångbo i Krångede och har länge funderat på att göra en historik. Så nu har jag jobbat med den här boken i ett års tid och hittat en hel del spännande material.

Som en sorts tidsmarkörer har han dessutom intervjuat Anna Persson, 100 år, och Brita Gelin, 102 år, som båda var i 30-årsåldern när expansionen inleddes och som följt byarnas utveckling hela vägen.

– Det blev en uppryckning för hela bygden. Utbyggnaden sågs som en gåva från himlen, men vi tänkte inte på att det också innebar en förlust. Forsarna försvann, säger Brita i boken.

Det som en gång kallades Trångbo gör inte längre skäl för namnet, det är glest mellan husen där det en gång var trångt och fullt av liv.

Ännu på 1950-talet hade Krångede en egen rockkung ”Little Gus Morris”, även känd som Gusten Backlund och i början av 1960-talet bildades dansbandet Collas, som turnerade i hela Mellannorrland.

Bandylaget tränade regelbundet, ett av många bevis på den sociala sammanhållningen på den lilla orten:

– Under själva byggnadsarbetet var också den fackliga medvetenheten stor, särskilt som syndikalisterna var starka på orten. Det var starka motsättningar mellan dem och de LO-anslutna, men ännu mer när det förekom oorganiserade som jobbade om det var konflikt.

I boken finns en dramatisk bild med en lastbil och en grupp syndikalistiska arbetare som håller i en flagga med en svart fot, de är på väg till en demonstration i Halån, där det pågick en konflikt med flottningsarbetarna, inte långt efter dödsskjutningarna i Ådalen våren 1931.

Arbetsförhållandena var tidvis svåra och arbetsolyckor inträffade, säkerhetstänkandet var på en annan nivå än i dag, för att uttrycka saken försiktigt.

– Syndikalisterna hade möten var tionde dag och bytte ordförande ofta, det var en väldig aktivitet och folk var engagerade.

En annan bild visar handelsboden som fått en påbyggnad, ett bevis på expansionen i det lilla samhället. Däremot var det kyrkliga engagemanget lågt:

– I andra byar såg man nog Krångede som ett syndens näste, det var inget busliv, men kyrkan hade ingen stark position. Dessutom kom folk flyttande från hela landet, ryktet spred sig att här fanns gott om jobb.

Det var kort efter depressionen och arbeten var bristvara, vilket pressade ner lönerna.

Birger Ekerlid har också slagits av den allmänna inställningen till själva projektet, naturvård stod inte i fokus:

– Det talas främst om kraftverksbygget som människans seger över den vilda naturen, att man lyckas tämja de starka krafterna, alla bejakade bygget.

Och i dag kämpar inlandskommunerna för att få större del av inkomsterna från vattenkraften?

– Det fanns tidigt en kolonial syn på vattenkraften, det var en resurs som skulle komma övriga landet till godo, man var inte lika intresserad av att se till att pengarna stannade långsiktigt i bygden.

Birger Ekerlid driver ingen diskussion huruvida projektet var rätt eller fel, hans syfte är att skildra hur det påverkade invånarna och vad som hände sedan. Och han är redan inbjuden att hålla föredrag om den omvälvande epoken i Östjämtland.