Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kränkningar eller en bra uppfostran på förskolan?

/

I lördagens ÖP kunde du läsa om dagisavdelningen där några förskollärare påstås ha bestraffat, trakasserat och kränkt flera barn på avdelningen. Varken föräldrar eller skolledning ville gå in på detaljer om hur trakasserierna ska ha sett ut. Men en förälder sa:
– Det är saker som de sagt till barnen och som de sagt över deras huvuden. Jag vill inte gå in på exakt vad de har sagt. Men jag kan säga att det är allvarliga saker det handlar om. Men det kanske du förstår när det har gått så här långt.
När det gäller bestraffningar ska förskollärarna bland annat ha använt en stol i kapprummet där barn fick sitta och skämmas.
Enligt jurister på Skolverket är skollagens regelverk enkelt – personal får aldrig kränka barn och det får inte förekomma bestraffningar.
Nu har föräldrarna blivit lovade att personalen ska omplaceras och fram till dess får de inte jobba ensamma med barnen. Förskolan kommer att ta in extra personal.
Många läsare på OP.se har kommenterat artikeln.

Annons

n I mitt tycke så ska dessa personer som arbetat på dagiset och kränkt barnen inte vara i närheten av dessa barn utan sätt nya och kompetenta personer på dagiset. De personerna som har kränkt barnen ska inte vara i närheten av barn. Vi måste säga ifrån på skarpen när det gäller våra barn.

n Hur kan detta ha fått förekomma under så lång tid? Ska inte barnperspektivet och barnens bästa genomsyra en sådan verksamhet som förskolan? Ska det inte vara en självklarhet hos personal som arbetar inom förskolan/skolan?!

Det jag undrar är om denna ”bestraffningsmetod” har varit generellt accepterad i personalgruppen – i så fall kan man också undra över ledningsansvaret?

n Den stora frågan är, tycker jag, hur man sätter gränser med lydnad, utan aga. Personalen i dag vet inte vad man får göra. Då tar barnen över!?

n Just att sätta ett barn på en stol eller i en soffa är väl inte allt för farligt enligt min mening … Fram med de andra sakerna som personalen gjort så man får se vilka hemska saker det var.

Vet flera dagis som använder sig av ”stolen” – fungerar ju utmärkt om de gjort nåt dumt och ska lära sig att inte göra så igen.

n Det här gör ont i hjärtat att läsa. Har personalen inspirerats av de metoder som flitigt används i de ”Nannyprogram” som visas på tv? Fega rektorer och svagt ledarskap ger jag inte heller mycket för.

n Tror att detta förekommer på fler förskolor. Jag har hört och sett det och jag har jobbat många år inom denna verksamhet. Jag tycker att barn- och ungdomsnämnden kan ta sig en runda och kolla alla förskolor i Östersund och se hur personalen beter sig när barnen gjort något dumt, samt om de har dialog med föräldrarna om att de gör det. Stolen var populär för många år sen och det är en så kallad ”Nannymetod.”

Har aldrig barnet hört en vuxen säga ifrån när det busas blir de givetvis rädd över att någon sätter gränser. Personligen tror jag att de mår bra av att veta vad som gäller även om övergången från föräldrarnas lena stämma byts ut när de går för långt på dagis. Om inte en tillsägelse hjälper och de då hamnar en kort stund i skamvrån ser jag inget större problem med det. Hellre två minuter i skamvrån på lekis än sex månader i fängelse när de är straffmyndiga.

n Förstår inte riktigt skillnaden mellan ”stolen” och ”gå upp på rummet, kom ner när du är snäll”, som säkert alla föräldrar gör ibland. Om personalen har varit orättvis så är det ju fruktansvärt, men om det är en rättvis bestraffning så är det ju så samhället är uppbyggt, ”gå upp på ditt rum”, ”inga julklappar”, ”inget godis”, kvarsittning” …

Om något barn kommer till dagis ouppfostrat, och börjar bita mina barn, vilket förekommer, klart att man måste prata med barnet först, men sen måste det ju komma en konsekvens, annars blir jag besviken på förskolan.

Men, som sagt hoppas jag, att lärarna har varit rättvisa och inte bara allmänt trötta på barn.

n Varför har vi blivit så rädda för att tvingas ta konsekvenser av vårt handlande? Är det inte bra att barn lär sig i god tid att de inte kan uppföra sig hur som helst utan att det händer något? Det låter lite som att det är curlingförändrar som inte klarar av att inte att deras barn inte är de änglar de tror. Om inte föräldrarna kan lära barnen umgås med andra människor är det hemskt, tur då att andra tar det ansvaret och gör föräldrarnas arbete.

n Vad ska dagisfröknarna göra när ”Nisse” sparkar Emma i huvudet? Berömma honom för hans fina ”Zlatanbegåvning” och uppmana honom att sparka på bollen nästa gång? Hur har ni kritiker tänkt att fröknarna ska agera?

Vad skulle ni ha gjort? Inget?

Kanske är det därför det ser ut som det gör på lördagskvällarna inne i Östersund. Normlösa ungdomar med massor av rättigheter och inga skyldigheter är vad man får om de inte får lära sig att skilja mellan rätt och fel redan på ett tidigt stadium. Min 13-årige son läste artikeln över axeln på mig och sade: Skamvrån! Men herregud vad är det för dalt, har ungarna varit stygga så är det väl inte fel?!

Mer läsning

Annons