Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriget fortsätter skörda offer

Officiellt råder det vapenvila mellan de båda nationerna Ryssland och Ukraina sedan 5 september. Men den ryska försvarsmakten fortsätter genom dolda aktioner med uppdraget att terrorisera och destabilisera östra Ukraina.

Annons

I helgen rapporterades det om hur omärkta och därmed avidentifierade konvojer med pansarvagnar och bepansrade lastbilar korsat gränsen till Ukraina. Nyligen gick också Nato ut och bekräftade att truppförflyttningen sker in i Ukraina. Samtidigt i en annan del av Europa samlades det brittiska samväldet under Stilleståndsdagen. Jag var själv på plats i London och såg en hel nation klädd i vallmo för att därigenom fira freden efter första världskriget och minnas stupade soldater. I en huvudstad 110 mil österut, Berlin firade tyskarna återföreningen av en splittrad nation och Berlinmurens fall.

Med vinterns intåg är det tyvärr ett splittrat Europa vi ser. Där fred firas i väst och människor återigen förföljs av krig i öst. Händelserna i Ukraina kan bara beskrivas som ett krig. Och det är skrämmande att kriget sker i vårt relativa närområde, drygt två till tre timmars flygtid härifrån.

Den där ryssledaren Vladimir Putin har jag inte mycket till övers för. Den vapenvila hans regering officiellt säger sig erkänna behandlas som ett skämt.

Återigen ser vi ett Ryssland där omvärlden inte kan lita på att avtal och överenskommelser följs. En militär konflikt är fortsatt centrerat kring den östra staden Donetsk och dess flygplats som de ukrainska styrkorna försöker behålla kontrollen över. Förlorar de ukrainska trupperna det övertaget är sannolikt regionen förlorad till att bli en ny marionettrepublik till regimen i Krim.

Sedan vapenvilan undertecknades har närmare 400 människor dödats. Granatbeskjutningarna in i Ukraina fortsätter att öka.

Kriget sker eftersom Ukraina inte är medlem i Nato och vill ansluta sig till EU. Ett medlemskap i militäralliansen hade gjort det för kostsamt för Putin att agera. Nu faller landet i stället mellan stolarna. Precis som Sverige har man ett nära samarbete med Nato. Men utan medlemskap finns inga löften från Natoländerna att hjälpa och därmed intar man en passiv roll.

Ukraina och dess folk förtjänar rätten att avgöra sitt eget öde utan rysk intervention eller maktanspråk. Men deras önskan om att ansluta sig till en europeisk gemenskap provocerar den ryske despoten. Utan militär hjälp är det i dag svårt att se hur Ukraina ska lyckas avgöra sitt eget öde. Dessvärre är man en nation utan löften från omvärlden.