Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krisen i skolan – kan vi lära av Finland?

Annons

debatt Pisa-rapporterna publiceras med täta mellanrum och med återlommande slutsats – att resultaten i den svenska skolan blir sämre och sämre och Sverige som nation hamnar på föga hedrande positioner i den internationella rankingen.

Vi är rejält distanserade av de övriga nordiska länderna där Finland ofta ligger i topp. Vad beror detta på? Jag har några förslag.

Skolan är ett så kallat megasystem med många aktörer och intressenter – staten, kommunerna, näringslivet, politiska partier, lärarorganisationer, föräldrar och givetvis eleverna.

Ett megasystem tar tid att förändra. Det tar också lång tid att styra tillbaka när man upptäcker felaktigheter och misstag, i synnerhet när det inte finns politisk enighet om skolans roll och vilka pedagogiska metoder som ska användas.

Jag har under mina 35 år som lärare hunnit undervisa enligt 7 olika läroplaner, vilket ger varje läroplan i snitt 5 års ”överlevnadsvärde”. Det ger samtidigt en bild av förändringstrycket på skolan och lärarna.

Hur kommer det sig att en erkänt bra skola (grundskolan som infördes med Lgr 62) hamnat så långt ner på listan? Vad har hänt under dessa 50 år? Jag ser tre fundamentala orsaker – delvis självupplevda under åren som lärare.

För det första den pedagogiska och metodiska förändringen. Lärarrollen förändrades från undervisning till att bli en sorts handledare. Eleverna skulle forska själva. Lärarens roll som kunnig, bildande och, inspirerande berättare med svarta tavlan som pedagogiskt instrument avvisades med föraktfulla kommentarer om katederundervisning.

För det andra nedmonteringen av läraryrkets status. Lärarutbildningen samlades ihop till två stora block, tidigarelärare och senarelärare (1–5/6-9). Den tidigare kopplingen mellan högstadiet och gymnasiet genom adjunkterna, som hade ämneskompetens även för gymnasiet, togs bort och adjunktstjänsterna blev ”lärare 18” – en beteckning som onekligen för tankarna till system öster om Östersjön. Lönerna har halkat efter andra jämförbara grupper i samhället.

För det tredje kommunaliseringen. Det innebar att staten tappade inflytandet över skolan. I många kommuner såg man skolan som ett sparobjekt, den politiska kompetensen att hantera en professionell organisation saknades också i många fall.

Det finns givetvis fler orsaker till skolans kris. Samhällsförändringen i stort, ändrade sociala strukturer, samhällsekonomin, lärarutbildningen med mera.

Men en fundamental fråga hänger i luften. Varför har Finland så höga resultat? Ett nordiskt land med i stort sett samma sociala, kulturella och ekonomiska struktur som Sverige? Har vi kanske någon jämförande kunskap att hämta därifrån?

Jag lämnar frågan obesvarad, men undrar.

Erik A. Egervärn

f.d. riksdagsledamot (C), f.d. lärare (adjunkt), morfar och farfar med intresse för mina barnbarns skolgång

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel