Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Kristian och jag var så nära"

I september avled musikern Kristian Gidlund, 29, efter flera års kamp mot magcancer. Hans blogg lästes av tiotusentals svenskar och hela hans sista år dokumenterades av fotografen Emma Svensson.

Annons

– Vi kände varandra sedan 2007 då vi träffades på Lunarstorm, vi åkte till Yran tillsammans och han var en av mina allra bästa vänner.

På lördag öppnar hon utställningen "I kroppen min" på Lars Bolin Gallery med hundratalet bilder av Kristian tagna under tio månader fram till sommaren 2013.

Både Kristian och Emma har löpande bloggat, hans texter nådde oerhörd spridning. Halva försäljningsvärdet på bilderna går oavkortat till Cancerfonden, så utställningen är både en hyllning till Kristian och ett sätt att ge stöd till forskningen.

Några av bilderna är både från den tid då Kristian fortfarande spelade med i sitt band Sugarplum Fairy, där flera av medlemmarna är bröder till killarna i Mando Diao.

Men merparten är från sjukdomsperioden, där en allt tunnare Kristian kämpar för att orka vidare. Vilken bild betyder mest för Emma?

– Det går inte riktigt att välja, lite som att säga att man älskar något av sina barn mer.

Men vi går till en dramatisk bild där Kristian står utomhus med två bloss i händerna.

– Han ringde mig och sa "jag hade en drömbild där jag gick genom skogen som en soldat på väg ut i min sista strid med nödbloss i handen – kan du ordna det?".

Svaret var självklart ja och en natt i juni 2013, ett par månader innan Kristian gick bort tog de bilderna i skogen utanför Borlänge:

– Han orkade bara gå fram och tillbaka just den här platsen och bilden från det tillfället är väldigt stark för mig.

Däremot orkade hon inte se det avsnitt av "Jills veranda" som nyligen gick och där Kristian är programmets gäst:

– Jag såg tio sekunder, sedan bölade jag så mycket att jag måste stänga av, det gick bara inte.

Emma är självlärd fotograf som sålde sina första bilder från en konsert med Mando Diao. Strax därefter fotade hon deras kompisar i Sugarplum Fairy, där Kristian var trummis.

Två år i rad har hon valts till Årets Rockfotograf och har successivt byggt upp företaget Rockfoto, som i dag har 100-talet anslutna fotografer och är landets ledande företag i branschen, anlitat av landets ledande dagstidningar.

Emma har personligen fotat 2600 konserter sedan starten men tar allt fler modeuppdrag:

– Jag vill inte stagnera, så jag säker mig till andra motiv, det börjar bli svårt att variera konsertbilderna nu.

Och modefoto är något helt annat?

– Ja, där styr jag hela processen, regisserar, väljer modeller och ljussätter. I den meningen är det svårare och egentligen raka motsatsen till rockfoto, där jag dokumenterar ett pågående skeende.

I en intervju nyligen berättade du att du använder kameran lite som ett skydd i sociala situationer, men du vill också hjälpa fram andra och unga fotografer?

– Som helt outbildad kände jag en oginhet från andra fotografer, de höll inne med sina knep och bevakade sina positioner. Sådan vill jag verkligen inte vara, tvärtom gör jag allt för att hjälpa andra, ordna kurser och peppa inte minst tjejer.

Din karriär påminner lite om Anne Liebowitz, som hängde med på en turné med Stones, fotade allt där och idag är en av världens mest kända?

– Liebowitz var nog min första stora förebild, hon och Anton Corbijn.

På sin blogg gör Emma intervjuer med unga och nya fotografer, just för att hjälpa fram och uppmuntra dem. Så vi lånar några av de frågor hon själv ställt till sina kollegor:

• Ett större urval av Emmas foton av Kristian finns i ÖP:s e-tidning på söndag.

Här kan du läsa Gidlunds blogg: http://ikroppenmin.blogspot.se/