Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Alla bedragare går till slut under i sin egen empatistörning

De senaste veckorna har jag haft anledning att tänka på min gamla väninna Nicolina Teresia. Jag skrev en bok om henne för ett par år sedan och om någon till äventyrs inte känner till henne så var hon torpardottern från Ås som med tiden blev Sveriges genom tiderna mest framgångsrika sol-och-vårare.

Annons

Det är den minst sagt säregna bedrägerirättegången mot en 37-årig man och hans 77-åriga mor som fört tankarna i den riktningen. Även om Nicolina opererade främst på 20- och 30-talen så är tillvägagångssätten i grunden så snarlika mellan de båda fallen.

Är det kanske rent av så att det finns en arbetsbeskrivning för bedragare?

För någon vecka sedan satt jag i tingsrätten och lyssnade till förhöraren av ett äldre par från Umeåtrakten. Framför allt är det kvinnan i paret som blivit manipulerad så till den grad att de förlorat över tre miljoner.

Den 77-åriga modern har fångat in henne i garnen genom att berätta om sin sons kamp för att rentvås från en tidigare dom. Att låna ut pengar har dessutom varit riskfritt eftersom 37-åringen haft stora summor på ingående från en bok han skrivit.

När Umeåkvinnan suttit i klorna har den hänsynslösa utplundringen börjat. Mer pengar måste fram, annars går det hon redan lånat ut förlorat. Efter en tid har ytterligare en växel lagts i och mamman har påstått att 37-åringen är på väg att ta sitt liv.

– Vi måste hjälpa honom ...

Just där slår det mig med övertydlighet. De har jobbat enligt manualen.

Rättegången är nu avslutad och det är lite oklart när domen meddelas. Men en fråga som gått som en röd tråd genom förhandlingen är om mamman förstått att hon deltagit i ett bedrägeri eller om också hon lurats av 37-åringen.

Så mycket kan jag säga att om inte även hon fälls så är det i högsta grad dubiöst. Den här manualen kräver nämligen att man jobbar i par.

Nicolina på sin tid hade under 20-talet konceptet att hon låtsades att hon blivit gravid. En väninna var mellanhand med den inblandade mannen och förklarade att det måste fram pengar till en illegal abort. När första beloppet var utbetalat fortsatte det med diverse komplikationer som påstods ha uppstått.

Här spelade man på den rädsla som mannen kände, för att han bidragit till en illegal abort.

Ännu tydligare blir det senare på 30-talet. Då slog sig Nicolina ihop med en skojare som hette Eric Linnér. Bedrägerierna lades upp genom att han svarade, alternativt satte in, äktenskapsannonser. Eftersom Eric var en charmig rackare så föll kvinnorna påfallande ofta för honom.

En bit i handling dök Nicolina upp. Eric hade drabbats av de mest hemska omständigheter, med ekonomiska förtecken. Man kunde rent av befara att han tänkte ta sitt liv.

– Vi måste hjälpa honom ...

Och när man nu ändå ägnar sig åt att tänka på gamla bedragare är det svårt att inte tänka på den kvinna som i ÖP under slutet av 90-talet och början av 2000-talet kort och gott kallades för "Bedragerskan".

Visserligen hade hon sina inarbetade metoder, men ett helt annat bollsinne. Hon kunde improvisera i stunden och många gånger var hennes dåd så häpnadsväckande fräcka att de samtidigt blev komiska.

När jag tänker på "Bedragerskan" undrar jag om inte hon hade kunnat göra stordåd på ÖP:s prenumerationsavdelning.

Nu får vi aldrig veta det.

Att bli bedragen på grund av sin egen godhet är en kränkning som många offer aldrig kommer över. Och att roffa åt sig någon annans pengar på ett oärligt sätt är en flyktig berusning.

Alla bedragare går till slut under i sin egen empatistörning.