Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Är det inte vardagen som är livet?

Har du gjort en bucket list? Jaså, inte? Då måste jag tyvärr meddela att du är helt otrendig.

Annons

En bucket list är i det närmaste ett måste – speciellt om du är i medelåldern eller däröver. Ju äldre desto mer angeläget.

Bucket list kommer av det engelska uttrycket "Things to do before you hit the bucket". Om man skulle översätta uttrycket ordagrant handlar det om saker man vill göra innan man slår i hinken. På svenska kanske vi säger palla upp tofflorna eller kasta in handduken i stället. Andemeningen är i alla fall densamma: saker man vill göra innan man dör. Men det låter väl kanske för brutalt och så måste man påminnas om att man ska dö. Bucket list låter liksom lite mer diffust och modernt. För att försvenska det skulle jag kunna tänka mig att använda uttrycket toffel-lista. Men jag tror det möjligen anses lite för mossigt.

Kanske är det en fin tanke att man ska reflektera lite över vad man vill hinna uppleva den ganska korta tid man får här på jorden. Jag är ändå lite tveksam till toffel-listor. Det är väldigt lätt att skriva saker som blir ett tydligt mål, som till exempel att man vill simma med delfiner, bo i Indien ett halvår, hoppa fallskärm, skriva en bok eller bestiga K2. För att kunna pricka av sakerna på listan kanske man då får jobba som en tok i flera år för att få ihop pengar så man kan bo i Indien ett halvår eller sitta uppe på nätterna och skriva på sin bok och lida av sömnbrist och kanske bli deprimerad som följd. För grejen med listor är ju att kunna pricka av dem. Ett mål är uppnått, då drar vi ett streck och tittar på nästa punkt. Nu känner jag att jag använde ett mossigt uttryck igen. Pricka av och dra ett streck. Nej, check heter det. Check på det. Men det är målet som är det viktiga, det där med att det är vägen som är mödan värd har förlorat sin betydelse.

Det finns en film i ämnet med det inte så oväntade namnet The Bucket List. På svenska heter den Nu eller aldrig. Där hamnar Jack Nicholson och Morgan Freeman på samma sjukhus och får så att säga se döden i vitögat. De bestämmer sig för att resa jorden runt i stället för att ge upp i sjukhussängen och passande nog är en av karaktärerna ekonomiskt oberoende. En bok för listmakare finns också med titeln 100 saker att göra innan jag dör. I bokens beskrivning står det bland annat: Det här är boken till dig som vill leva livet lite mer fullt ut - som har en massa drömmar och tankar om hur det kunde vara om inte alla måsten och den alldeles vanliga vardagen stod i vägen.

Nu måste jag verkligen säga stopp. Är det inte i den alldeles vanliga vardagen vi lever våra liv? Och lever vi inte sida vid sida med andra människor? Men det är liksom inte riktigt ok att skriva på sin lista att man vill skratta varje dag, ha tid att prata mer med sin farmor, jobba för ett långt och hyfsat lyckligt äktenskap eller ha bra relation till sina barn genom hela livet. Nej, för det ska man ha ändå. Och dessutom jobba dubbla skift i två månader för att få pengar till Australienresan där man ska simma med delfiner och kanske även hinna med något mer på toffel-listan när man ändå är i farten.

Ibland är det slitna uttrycket Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat så väldigt aktuellt. Vi sitter kanske och skriver listor på saker vi vill göra innan vi dör eller spikar upp bokstäver i trä på köksväggen. Carpe Diem, till exempel.

Krönikan kommer från Lokaltidningen Krokom.