Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Är det slut på den bekymmerslösa barndomen?

Jag minns så tydligt när jag tyckte jag blivit för stor för att leka med Barbiedockor.

Annons

Jag var drygt 11 år och intresset för mina tidigare så älskade dockor svalnade plötsligt. Min sista docka, en Rockstar-Ken, köpte jag under en resa till Umeå. Det var en häftig en med riktigt hår och gitarr. Jag och min Barbie-tokiga kompis hälsade på hennes storasyster och hon varnade oss. Köp inga fler. Ni kommer lessna när som helst och börja gå på discon i stället! Men jag och kompisen vägrade lyssna. Gå på disco? Usch, inte vi. Vi skulle minsann fortsätta leka länge till med våra kära Barbies. Men vi hann knappt hem förrän det blev som storasystern sagt. De otaliga Barbiedockorna och tillhörande prylar plockades in i lådor, sattes i förrådet och glömdes bort.

Nu för tiden hittar man knappast någon 11-åring som leker med dockor eller actionfigurer. Vår barndom blir allt kortare och behovet av leksaker minskar. Jag läste i en artikel att Barbie tidigare riktade sig till flickor mellan 9–12 år men i dag är målgruppen 3–7 åringar. Sedan ska man tydligen bli tonåring och börja intressera sig för smink och klädshopping?

Artikeln handlar om 9-åriga flickor som älskar att shoppa kläder på nätet och som sminkar sig. Mamman tycker det är helt okej för det är bara att anpassa till den tid de lever i annars kan de bli utanför. Barn, både pojkar och flickor, som befinner sig mellan barndom och tonår kallas för tweens, ett utrycks man hört under ett par år men nu är dessa tweens här för att stanna. Gemensamt för dem världen över är att de beskrivs som superkonsumenter.

Barbie och Bratz-dockor slutade jag med när jag var sju år, säger Nikita. Det skulle vara pinsamt om någon kompis såg att man lekte med leksaker. Man är ofta ganska rädd för vad andra ska tycka i vår ålder.

Inte ens barnklubbar på charterresor kan längre bara erbjuda lek och skoj med Bamse eller andra sagofigurer. Det måste finnas tillgång till fri surf, lyssna på musik och bara hänga.

Det låter inte helt sunt. Är det slut på den relativt bekymmerslösa barndomen som förr varade till 12 år i alla fall? Internet har gjort ungdomsvärlden mer tillgänglig för barn, läser jag. Japp, det har jag märkt. Varenda unge tittar på Youtube och annat nätskräp. De efterapar idoler som står och juckar och åmar sig (typ Miley Cyrus) i något som ska föreställa en dans.

Och det är bara att kliva in i en klädaffär och söka kläder för en 7-åring, särskilt för tjejer. Borta är alla sagofigurer och sköna plagg. Kläderna ser ut som på en vuxenavdelning.

Nu tänker ni att jag fått moralpanik och att jag säger att allt var bättre förr.  Att jag ska acceptera utvecklingen och inse att jag själv var en sällsynt tönt som lekte med dockor till jag var 11 år. Ja, det kanske är så men jag får ändå en klump i magen när jag tänker på att min dotter som är 7 år inte ska vara barn länge till.

Men det kanske finns hopp för olika sorters barndom än. Jag blir så glad när jag ser barn som är ute och sportar, leker i snödrivor och bygger kojor. Det gör inget om det får dröja några år innan barnen blir slavar under konsumtionshets och smartphones.

Den här krönikan kommer från 100 procent Östersund.

Annons