Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Är det verkligen någon som älskar hela landet hela året?

Man behöver inte älska hela landet hela året, det räcker med att man ser det som det är, även när solen inte skiner och man vaknar upp till ytterligare en måndagsmorgon i november.

Annons

Jag ville skriva något om landsbygdssvärmeriet som frodas på sommaren och om sociala medier som nu fylls med romantiska landskapsbilder, men innan jag kommit så långt hade jag loggat in på Facebook och mötts av glad reklam för Centerpartiet.

”Det är lätt att älska landet på sommaren.

Vi älskar hela landet hela året.”

Just så gick mina funderingar.

Nu när solen skiner månar alla landsbygden som luktar granskog och dignar av bär och badtjärnar. Men vem bryr sig i november? Centern läste mina tankar.

Det är inte så konstigt. Partiet har rekryterat ett ”dream-team” av kommunikatörer med ”rötter i den svenska myllan” och som ”ser hela landet”, enligt partiets kommunikationschef. En annan röd tråd är Berghs School of Communication i Stockholm.

Jag borde inte förvånas över att de vet hur jag tänker, det är deras jobb.

Men för att politiska budskap ska gå hem behöver de inte bara vara säljande, de måste vara sanna också. När Per Åsling försvarade Max hamburgare med att företaget skapar jobb i hela landet, kan man säga att det är en sanning med modifikation. Max finns i Jämtlands län, stort som Danmark ungefär, bara i Åre och Östersund. ”Hela landet” hänger med på slentrian, eller snarare mycket medvetet.

Ögnar man igenom Centerpartiets hemsida visar de upp en idealbild där allt verkar grönt och skönt. Där finns inga foton som illustrerar hus som förfaller eller uppgivenhet bland företagare som tvingas köra 22 mil tur och retur för att hämta ut postpaket, eller om slitet att kliva upp klockan fem i december och vänta på bussen i mörkret. Ett parti för halva landsbygden, för solskensdagarna men inte för måndagsmornar i november, ungefär som mitt Instagramflöde just nu.

Men det är givetvis inte bara Centern som behöver se upp. Jag läste nyligen en text av tidigare S-ministern Bengt Göransson.

Han skrev om ett möte med en person som tvingats lämna regeringskansliet efter en valförlust:

”Där, sa han, hade han haft tillgång till så kvalificerade medarbetare. Han hade inte behövt skriva sina egna artiklar och tal, han hade till och med haft andra som tänkt åt honom. Att väljarna upptäckt just det och att det kanske bidragit till att han hade förlorat sin post, var ingen tanke som föresvävade honom.”

Folk är nog rätt bra på att läsa mellan raderna ändå, om politiker visar kunskap och insikt om de förhållanden som faktiskt råder på de platser de känner till, utan romantiska filter, så förstår vi.

Det är inte rimligt att älska hela landet hela året, man får kämpa på ändå.

Den 14 september är det människor som vet det som bestämmer.