Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: En galen svensk olympisk skidhelg

Tänk om jag fick i uppgift att regissera en film om en svensk olympisk skidhelg i ett kaukasiskt berg. Då skulle det ungefär se ut så här.

Annons

Lördagen skulle inledas med en damstafett där Sverige ställer upp med en minimal chans att nå en bronspeng.

Jag slänger in en sprintåkare på första sträckan som överraskar många med sin fantastiska skidåkning. På andrasträckan låter jag en ung OS-debutant leka med sitt motstånd. Tredjesträckan får en tjej, som inte visat mycket av värde i skidspåret så långt i år, köra. Hon tappar inte alls så mycket som alla befarat.

Sedan på sista sträckan så får den bästa av alla starta utan guldchans, 28 sekunder efter täten.

Hon kör in allt och spurtar ner sitt motstånd efter en avslutning som egentligen inte är möjlig.

Sverige tar sin första stafettmedalj för damer sedan 1960.

Ja, det låter galet, men det blir ännu värre.

Dagen efter är det dags för herrstafett. Varför inte ha med i manus att en debutant i en OS-stafett får åka första sträckan? För att krydda det hela ska han tappa skidan efter en kilometer.

Han krånglar på sig skidan, skyndar i kapp täten och växlar först.

På andra och tredje sträckan får två män som varit halta och lytta för bara några månader sedan starta. Givetvis åker de ifrån allt motstånd.

På sista sträckan får stjärnan som hade ett misslyckat VM defilera i mål. Han får en flagga av en av reserverna långt ifrån mål som han glatt får vifta med under flera minuter.

Sverige vinner båda OS-stafetterna för första gången någonsin.

Ja, ungefär så skulle en galen skidhelg i Ryssland kunna se ut.

Det vi fick uppleva denna februarihelg i bergen utanför Sotji är inget annat än en välregisserad film eller en overklig saga.

Våra allra största stjärnor får ursäkta men den här helgen vill jag lyfta fram Åsarnas Emma Wikén och Lars Nelson som båda är på sitt första OS.

Lars Nelsons försträcka är ju helt makalöst bra. Vilken OS-debutant som helst hade åkt sig stum efter att ha tappat skidan. Coole Nelson sa:

– Nu i efterhand var det ju lite roligt att bjuda på det där.

Emma Wikén kanske gjorde sitt bästa lopp någonsin. Håll med om att det är häftigt att göra det i en OS-stafett!

Skidlandslaget måste ha missuppfattat SOK:s mål om tio medaljer. Det gällde nämligen hela OS-truppen. Inte bara längdskidåkningen.

Det som händer i skidberget Laura öster om Sotji är galet. Nio längdmedaljer så här långt.

Helt galet.

När jag träffade Charlotte Kalla i går kväll sa hon.

– Kom ihåg att det inte är slut ännu!