Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: En stjärna tändes och Anja bara log

Annons

Jag såg Sara Hectors andraåk stående en meter ifrån Anja Pärson. Hon ömsom våndades, hoppades, krumbuktade sig med både armar, ben och hann visa många olika anletsdrag. När 22–åringen skar mållinjen och tiden räckte för en pallplats, sken Anja upp och höjde armarna i skyn. Hon njöt av att en ny stjärna var född.

"Hon har haft det i sig så länge. Med en topplats kommer självförtroendet och det kan bli hur bra som helst", sa Pärson, som själv vunnit så mycket här i Åre.

Nu var hon stornöjd över att Sara Hector äntligen fick sin fullträff.

När alpina världscupen drog från USA till Åre gick cirkusen värdshus förbi ett snöfritt Mellaneuropa. I den klassiska skidorten Val ´d Isere lämpar sig vädret mer för vandring än utförsåkning. Alla fan av alpin skidsport på dessa sydligare breddgrader måste därför ha varit avundsjuka värre när de såg TV-produktionen från Åre. Förhållandena var perfekta: Vindstilla, klarblå himmel och ett underlag, blankt och hårt som ett salsgolv.

För regin stod ett väl sammansvetsat funktionärsgäng, som den senaste veckan dessutom haft alla vädergudar på sin sida. När Sara Hector samtidigt gjorde sitt livs lopp som tvåa med snudd på seger, var anrättningen fullödig.

Till och med de som häckat i all världens målfållor år ut och år in och sällan fått uppleva annat än förutsägbarhet, log med hela ansiktet åt den svenska framgången.

Extra världscupåtagande med kort varsel är ingen barnlek. När det på köpet handlar om både damer och herrar samma helg och i samma pist, blir kraven än högre. Logistik, infrastruktur och allt annat måste funka samtidigt.

Åre får alltid högt betyg för sina evenemang. Efter fredagen lär applåderna tillta. Banan höll lika bra för åkare ett som för nummer femtio.

Sverige drog sig ur OS-kandidaturen 2022 men kan komma tillbaks igen till 2026 nu när Internationella Olympiska Kommittén, IOK, moderniserat sitt regelverk. Nytänkandet öppnar för vinterspel med hållbarhet och miljötänk i frontlinjen. Då kan en nation plötsligt få sprida ut evenemanget på flera orter. Eller två länder samsas om samma vinterspel.

Oavsett är Åre den givne arrangören av alla fartgrenar om Stockholm vill göra en nystart eller om Trondheim prövar lyckan med svenskt partnerskap. Ingen ifrågasätter Åres professionalitet.

Precis som fallet är med skidskyttet är publiktillströmningen – eller bristen på densamma – 10 000 kronorsfrågan att lösa. I fråga om folktäthet kan vi aldrig konkurrera med alpländerna där geografin dessutom talar till deras fördel.

Men snö har de inte just nu. De bilder som kablas ut över världen ger därför inte bara sportslig goodwill utan på sikt även klirr i Åredalens näringslivskassor. En bingo det med, som arrangörerna givetvis har med i beräkningen när vi som här rör oss i en turistdestination.