Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: En tv-debut att minnas

I dagarna har vi kunnat läsa att TV4 AB trots en rekordvinst på 648 miljoner kronor inte anser sig har råd med lokalredaktionerna ute i landet. Den dramatiska förändringen i mediebranschen galopperar och vi måste hänga med, sa en talesperson för kanalen. Tråkigt av flera anledningar, inte minst då även Östersund drabbas. Annat var det när dåvarande TV4 Jämtland drog igång i februari 1994. Då fanns det stora ekonomiska resurser och ambitionen var hög. Reportagen präglades av pionjäranda och nyfikenhet och Jämtland bevakades på ett mycket förtjänstfullt sätt av flertalet reportrar.

Annons

Undertecknad hade förmånen att få framträda musikaliskt flera gånger i programmet genom åren, men det är den första livesändningen från -94 som har etsat sig fast i minnet. Kanalen skulle testa att sända musik live från studion och behövde ett band med kort varsel. På den tiden sjöng jag i ett band som hade den originella och flexibla idén att bara spela låtar skrivna av den brittiska hårdrocksgruppen Whitesnake. Följaktligen hette vi Coverdale, efter originalbandets sångare. Vi fick samtalet någon dag innan och självklart tackade vi ja. Personen som ringde ville dock försäkra sig om att vi var "tevemässiga." Vad detta ord egentligen betydde hade vi bara en vag aning om – men vi försäkrade att vi var behärskade killar utan några påtagliga Quasimodo-lyten. 

Väl på plats skulle vi tydligt få erfara hur svårt det faktiskt är att produktionstekniskt genomföra en bra livesändning med ett rockband. Programledaren hade fått hoppa in som vikarie och var påtagligt stressad över uppgiften. Vi skulle spela tre låtar och efter den första låten skulle bandet intervjuas. Ett genrep genomfördes och låtarna klockades tidsmässigt, vilket var en viktig detalj, eftersom reklaminslagen och de andra reportagen hade sin givna tid. Vi introducerades som " Dö Coverdales" och spelade vår första låt, som levererades utan oegentligheter. Därefter vidtog en intervju, som också gick planenligt förutom den lilla detaljen att jag inte visste vad två av orkestermedlemmarna hette, förutom smeknamnen. De fick således påhittade förnamn, vilket resulterade i ett tokfnissande som måste ha tett sig obegripligt för tittarna. 

Det är efter låt två som saker och ting börjar ta en märklig vändning. Av någon anledning har det i protokollet noterats fel tidsangivelse för låten och den slutar två minuter tidigare än angett. I live tv-sammanhang är två minuter en oändlig tidsrymd. Civilisationer hinner komma och gå under den tiden. Det går att se paniken i blicken på reportern. Vad göra? Först några sekunders absolut dödstystnad. Sedan finner han sig och påbörjar rådigt en andra intervju. Det är bara det att frågorna är desamma som vid den första intervjun. En märklig Déjà Vu-känsla uppstår och vi bandmedlemmar flinar fåraktigt in i kameran. Tevemässiga – jojo... 

Föga tevemässig är också min klädsel som består av en för kvällen ärmklippt flanellskjorta med knallröda byxor och bruna sporreförsedda cowboyboots nedtill. Frisyren är klippt i en page som var tänkt att framstå som "grunge" men som mer liknar dalkarlarnas 1500-tal. En färgbrokig Nils Dacke i hippiestass står således och svarar på samma frågor en gång till. Det som i efterhand ter sig som mest märkligt är dock när reportern mitt i ett av mina svar lidelsefullt vrålar " 20 sekunder kvar! " i mikrofonen. Uppenbarligen har reportern fått syn på studioklockan som obönhörligt tickar mot reklam och inser att det inte är mycket tid kvar. Det pågår en dialog medelst öronsnäcka som tittarna får ta del av som monolog. När det vrålas " fem sekunder kvar!" bryter orkestern fullständigt ihop och reklamen kommer som en räddande ängel i ett kaos. En härlig tv-debut att minnas. Det ska sägas att kanalen senare blev proffs på att leverera livemusik och även vi blev mer tevemässiga – med lite träning.