Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Från rojalist till lite uppretad

När jag var fem år ritade jag en teckning åt Kungen. Min mamma skickade teckningen till Hovet och efter ett par veckor fick jag ett tackbrev från Hans Majestät Konungen, som det stod i brevet.

Annons

 Han var glad över teckningen lät Elisabeth Tarras-Wahlberg meddela som då var presschef vid Hovet.Dagen då brevet kom till lådan på Deltavägen 57 i Kiruna var en stor dag för mig. Tänk att Kungen fått min teckning och dessutom skickat ett tackbrev! Nu så här i efterhand förstår jag ju att teckningen bara lades på hög bland alla inkomna brev och inte var i närheten av Kungen men då hade jag förstås inte en tanke på det. Jo, jag var en riktig rojalist som liten. Jag och min farmor lusläste Svensk Damtidning. Höjdpunkten på sommarloven hos farföräldrarna var fredagar då jag visste att Svensk Damtidning låg i postfacket. Och redan som 4-åring kände jag igen Prins Bertil på omslagen på veckotidningarna. Han var lite av min favorit då. Vet inte varför. Jag tyckte bara han var så elegant och såg snäll ut.

Jag måste erkänna att intresset för hovet hållit i sig. Jag följer nyheter om kungafamiljen och klickar mer än gärna på kvällstidningarnas bildspecial då man får följa prinsessornas stil genom åren. Men de senaste åren har jag ändrat inställning. Jag tycker det är förlegat att inte själv kunna bestämma över sitt liv, att tvingas bli Drottning eller Kung. Att skattepengarna går till apanage känns inte heller rätt. Dessutom blir jag lite uppretad när jag hör om deras societetsfördelar och blir irriterad när kungen är spydig med media som försöker göra sitt jobb.

Att prinsessan Madeleine födde en liten flicka för knappt två veckor sedan har knappast undgått någon. Jag är glad för hennes skull men tänker samtidigt på hur tillrättalagt det är för henne och andra kungligheter. Att föda på den privata kliniken som Madeleine gjorde i New York kostar med vaginal födsel utan komplikationer cirka 300 000 kronor. Det är mer än vad en svensk kvinna i snitt tjänar per år. Chris, hennes make, berömde prinsessan för att vara en stark kvinna och han hade redan köpt henne en present, en så kallad pushgift som är vanligt att man ger nyförlösta kvinnor i USA.

Läste i samma veva också ett reportage om bebisar som föds i flyktingläger. Där är filtar till de nyfödda en bristvara. Ödets lott falla olika helt enkelt.