Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Gallerior har blivit vår tids farsot

Jag vet en kille från Brunflo som lever efter reglerna: "Man är alltid lurad".

Annons

I Uppsala (eller valfri ort som är större än Brunflo) är man lurad i kvadrat och på Claes Ohlson är man lurad i kubik. Jag kom att tänka på honom när jag läste Lars Berges reportage om köpcentrum i SvD i veckan.

Gallerior har blivit vår tids farsot och det sker inte av en slump. Konsumtionen är helig och väl under tak kan kunden bearbetas med alla sinnen. Fruktdiskar prepareras med konstgjord grapefruktdoft, nya bilmodeller känns lyxigare med tilläggsdoft av läder och särskilda doftstråk försätter kunden i rätt sinnesstämning för shopping. En lätt blomdoft har visat sig mest effektiv på skandinaver och dessutom är inomhustemperaturen noga uträknad för att ge känslan av evig vår. Till det spelas lugn bakgrundsmusik och kunden vaggas in i köplust.

Till och med rulltrappan har ett förledande syfte, den fångar upp flanören och leder denne uppåt i byggnaden samtidigt som den alltid ger bästa utsikten över utbudet. Vi är lurade i både kvadrat, kubik och sannolikt också på Claes Ohlson.

Av alla europeiska metropoler har Stockholm flest kvadratmeter galleria per invånare och nu bygger även Umeå, en annan av Europas snabbast växande städer, sitt eget Utopia som upplevelsegallerian mitt i staden ska heta.

Finns det något som kan stoppa galleriaboomen?

I den bästa av världar hade jag hoppats på politiken. Inte att politiska beslut handgripligen skulle stoppa etableringen, men politiken skulle kunna bidra till en bättre balans mellan kommers och hållbarhet. Idéerna finns, men får inte genomslag. Miljöpartiet presenterade ändå i veckan ett budgetförslag som innehåller punkten Välfärd är mer än BNP. Partiet vill komplettera BNP, alltså ekonomisk tillväxt, som mått på välfärd med sådant som livstillfredsställelse, mellanmänsklig tillit, socialt deltagande, biologisk mångfald och klimatpåverkan. Fler välfärdsmått skulle kunna skapa en bättre balans.

Men mer troligt är att amerikanarna snarare än miljöpartisterna, präglar utvecklingen. Det mesta som finns i USA brukar komma hit förr eller senare och på andra sidan Atlanten är galleriadöden redan ett faktum. Hos 200 av landets största shopping malls står 35 procent av lokalerna outhyrda.

År 2050 föreställer jag mig att Umeås Utopia är en fantastisk plats för en filminspelning, men inte för handel. Och när den dagen kommer, ligger förstås Härjedalen steget före. För när andra kommuner byggt gallerior och gjort sig till har härjedalingarna inte ens skaffat sig en rulltrappa (förutom rullbandet i Sveg då). I Umeå säger galleriamakarna att de vill skapa en känsla av att man för en stund kan lämna vardagen bakom sig och kliva in i annan värld. I Härjedalen finns en annan värld på riktigt. Landskap utan rulltrappor, det är unikt, om något! Och tänk att bygga framtidsvisionen på bröd som smakar mer än det luktar och ett och annat doftstråk av blöt jord och koskit. Bara i Härjedalen, landskapet som inte luras.