Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag kommer nog att säga nja ett tag till

"Unna dig själv att säga nej!" utbrast en kär vän när hon på vänskapligt vis försökte "coacha" mig i konsten att säga nej.

Annons

Vi har känt varandra i många år och i mångt och mycket är hon en förebild. Det lät mycket trevligare när hon pratade om att "unna sig" istället för ett förmanande "du måste säga nej".

Ordet nej borde egentligen inte vara så svårt att säga kan man tycka, men ärligt talat är det ganska svårt om ni frågar mig. Det är inte själva ordet som vållar bekymmer utan alla tankar om vad man eventuellt ställer till med för någon annan om man följer sin egen röst.

Skulle valet att säga nej kunna vara en möjlighet man ger sig själv, nästan som en gåva?

Min vän manade mig att redan samma kväll försöka. "Du behöver öva" sade hon. "Själv säger jag hellre nej en gång för mycket för att uppleva känslan av att det går" fortsatte hon.

När kvällen närmade sig kände jag mig obeslutsam. Var det inte lättare att bara säga ja och få saken ur världen än att behöva säga nej och brottas med mina egna skuldkänslor?

Till slut bestämde jag mig för att säga nej, men med blandade känslor. Jag tröstade mig med att även om jag lite motvilligt hade kunnat säga ja, så hade jag i alla fall denna gång gett mig själv chansen att öva mig i att säga nej.

Jag läste en gång att oförmågan att säga nej är ett vanligt symptom på dålig självkänsla och bristande självrespekt. Det är helt enkelt viktigare att någon annan blir nöjd än att man själv mår bra.

Har ni tänkt på hur förvånad man blir om någon bara svarar nej utan en lång ursäkt. Motsatt är det med ett ja, som inte behöver förklaras. Det är mycket svårt att ifrågasätta ett tydligt nej. För ett nej utan förklaring signalerar att vederbörande har tagit ställning för sig själv och att det räcker som anledning.

Ett nej kan också innebära att man slutar att ta ansvar för andra människor och därmed lämnar utrymme för den andre att själv möta sina egna tankar och reaktioner. Detta är ett förhållningssätt som hjälpt mig på vägen att tordas säga nej när jag verkligen vill.

En annan anledning till att det kan vara svårt att säga nej, är att vi har lärt oss att det är vår plikt att hjälpa och ställa upp för någon som behöver det. Denna grundvärdering är ursprungligen bra, men jag tror det är viktigt att verkligen vilja det man säger eller gör. Annars är det lätt att känna att man har svikit sig själv.

Jag kommer nog att säga nja ett tag till. Det tar ju som bekant tid att ändra inställning till sig själv och sin omvärld. Min vän kommer säkert att fortsätta påminna mig om det viktiga i att kunna sätta gränser. För som den goda vän hon är ger hon aldrig upp hoppet om att få se mig strålande glad och full av självkänsla.