Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag mötte sommaren på vinter-OS

Det här var dagen då det kände som jag pendlade mellan ett sommar- och vinter-OS.

Annons

Jag inledde i det snöklädda berget Roza Chutor för att få se Åretjejen Kajsa Kling skrälla i störtloppshanget. Tyvärr var missarna fler än hon räknat med och 23:a var förstås inget hon kunde glädjas åt.

Men det bästa av allt är att hon utstrålar lugn och harmoni. Jag såg inte ett uns av nervositet.

– Ibland blir det skit trots att formen är bra, sa Kajsa innan hon lämnade målfållan.

Jag tror att hon började fokusera på lördagens super-G redan när hon tittade upp på resultatlistan. Där kan det bli betydligt skojigare.

Efter störtloppstävlingen tog jag, liksom Kajsa Kling, bussen de fem milen ner till arenorna vid Svarta havet för att få se större svenska framgångar än i störtloppsbanan.

När jag klev ut trodde jag att jag hamnat i sommar-OS. Staden bjöd på 17 grader i skuggan och en klarblå himmel. Jag spelade in vårt webbtv-program "Surr i Sotji" under en palm med Peja Lindholm.

Att jag sedan satte mig i curlinghallen var dagens andra missräkning.

Det svenska laget med Niklas Edin i spetsen hade dominerat dittills och nu skulle förhoppningsvis fjärde raka segern bärgas.

Men det blev inte så. När Danmark plockade fyra poäng i femte omgången var det godnatt och efter 5–8 var det samma känsla som i störtloppsbacken.

Men skam den som ger sig i jakten på svenska framgångar i onsdagskvällen i Sotji. Sista chansen blev Bolsjoj-palatset för att se Tre Kronor premiärspela mot Tjeckien.

Efter en sanslöst bra förstaperiod av de blågula kom Tjeckien in i matchen och det blev faktiskt onödigt spännande. För många börjar OS på allvar och den fina hallen var fylld med 11 419 åskådare samt en näst intill sprängfylld pressläkare.

Liksom i störtloppet Roza Chutor var det Åreinslag även i Bolsjoj-palatset. Henrik Lundqvist i målet får väl i alla fall ett godkänt betyg i premiärmatchen.

Kvällens häftigaste stund var ändå den stora medaljceremonin när Teodor Peterson och Emil Jönsson fick hämta sina medaljer.

Nästa onsdag är det dags för sprintstafetten. Då har de båda grabbar tänkt lämna snön i bergen och komma tillbaka till den stora scenen i Sotji igen.

Jag åker med.

Både för att få känna på medaljer och sommarvärme.