Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Kan vi ändra något i våra livsval under det nya året?

Hur skönt skulle det inte kännas just nu att bli bortrövad till ett sorglöst ställe fritt från tuffa inre utmaningar och svåra konkreta beslut!

Annons

Jag står nu mitt i en arvsdelning efter mina föräldrar och det är på många sätt uppslitande och förvirrande.

I delningen av de ting som efterlämnats till mig och mina systrar uppstår konflikter. Dessa konflikter vittnar om spruckna familjeband och ouppklarade frågor efter en förälders bortgång. De sämsta sidor av oss människor kommer ofta fram när pengar och värdesaker ligger i potten. Vem har, eller snarare tycker sig ha mest rätt att överta och förvalta det efterlämnade?

Jag bor över 100 mil från mitt barndomshem och har varken plats eller möjlighet att frakta hit saker från mina föräldrars dödsbo. Därför har jag funderat lite extra över det icke synliga arv som de också lämnar efter sig. Humor, skratt och kreativitet, men också bitterhet och nedstämdhet.

Vi ärver mycket från våra föräldrar som vi knappt är medvetna om. Det genetiska arvet kan vi ana, men känslor, egenskaper och förhållningssätt förmedlas också vidare generation efter generation.

Jag läste någon gång att det som en förälder inte lyckades förvalta eller arbeta sig igenom i sitt liv, på något sätt levde vidare som en utmaning för deras barn att anta eller avfärda.

Så hur ser mitt arv egentligen ut? Vilka egenskaper, utmaningar och gåvor har jag fått "ärva" från mina föräldrar och hur ska jag bäst förvalta dessa?

Det kan ibland vara svårt att se våra egna gåvor och möjligheter. Många av oss har i stället fått lära oss att fokusera på alla fel vi gör. På ett förunderligt sätt försvinner de möjligheter vi har ofta i en egen känsla av värdelöshet. För vi människor är specialister på att jämföra oss med andra och i denna jämförelse blir vi ofta förlorare.

Skulle någon på riktigt erbjuda mig en resa bort från mig själv till ett sorglöst ställe skulle jag antagligen inte följa med. För sanningen är att jag skulle vara rädd för att helt och fullt satsa på mig själv och mitt eget välbefinnande.

Nu stundar det nya året, vilket för en del innebär att vi ser tillbaka på det gångna året och summerar det vi har upplevt. Kan och vill vi ändra något i våra livsval under det nya året?

Hur skulle det kännas att våga göra val som får oss att må bra?

Ett gott nytt år önskar jag er!