Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Lämnar bögskräcken och snackar idrott

Annons

Vi möter beväpnade vakter hela tiden med skottsäkra västar.

Vi snackar om kapardrama, om landets stora bögskräck och vi undrar om det kommer att hända något otäckt när nu de olympiska spelen ska dra i gång här i Sotji.

Jag kommer att återkomma till alla dessa frågor under de närmaste veckorna. Det går ju inte att undvika.

Men nu skulle jag vilja ägna några rader åt idrott också för omväxlings skull. Det är ju ändå i grunden ett idrottsevenemang som det är tänkt att jag ska bevaka.

Jag kan bara hoppas att ingen förstör den stora festen för alla som kämpat i fyra år för att nå fram till de olympiska spelen.

Själv sitter jag och försöker göra ett helgschema på vad jag vill och hinner se. Det är mycket som det ska tas hänsyn till. Man måste lägga en timme för bussåkandet eftersom det plötsligt kan bli en säkerhetskontroll modell större. Det gäller att lägga till en timme på kabinbanan eftersom kön till säkerhetskontrollen blir enorm liksom kön till själva kabinbanan.

Det är faktiskt lika hårt, och ibland hårdare, kontroll att åka kabinbana i Sotji som en säkerhetskontroll på en flyplats.

På lördag kommer jag att befinna mig på det berg där damernas skiathlon och herrarnas skidskyttesprint ska avgöras. Charlotte Kalla står på startlinjen som regerande olympisk mästare och pressen på henne är enorm eftersom hon är den svenska som visat i vinter att hon kan slåss om en medalj.

Men när media träffade henne inför loppet fick jag en dålig magkänsla. Kalla brukar vara glad och pigg på att prata. Nu var hon sammanbiten och svarade ganska kort på de frågor hon fick. Hon är supernervös.

Kan hon vända nervositeten till något bra eller blir det OS-tårar a´la Helena Ekholm? Det får vi reda på om några timmar.

När det gäller skidskytteherrarnas sprintlag var det som vanligt. Björn Ferry babblade värre än min 32-åriga papegoja, Carl-Johan Bergman försökte flika in med några fyndiga skämt medan Fredrik Lindström mest satt tyst.

– Jag får vara lillebror ett tag till, sa Fredrik Lindström.

– Ja, tills på lördag, svara Ferry snabbt.

Strax före midnatt smällde det utanför hotellet. Jag han tänka "fan där small en bomb".

Jag sprang till fönstret och insåg att det var ett fyrverkeri.

Okej, lite nojig är man.