Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Läs ÖP i rymden!


Den senaste tiden har begreppet parallella världar dykt upp både i Vetenskapsradion och i seriösa artiklar i tidningar och tidskrifter.

Annons

Något som förr tillhörde science fiction litteraturen diskuteras nu med hjälp av vetenskapliga termer.

Tankarna är inte nya, redan Giordano Bruno hävdade att det fanns en mångfald av andra världar i ett oändligt universum. Han brändes på bål år 1600.

1957 skrev Hugh Everett sin doktorsavhandling om kvantfysikens parallella världar. Han inspirerade konstnärer, författare och filmmakare men fick inget erkännande i forskarvärlden.

I dagarna kom Max Tegmarks bok ”Vårt matematiska universum” som beskriver fyra olika nivåer av parallella universum med hjälp av seriösa teorier som kvantmekaniken och relativitetsteorin.

Tänk dig att du just nu tvekar om du ska fortsätta läsa den här krönikan i ÖP eller om du ska bläddra vidare till sportsidorna.

I den här världen bestämmer du dig för att läsa vidare men samtidigt, i en parallell värld, läser ditt alter ego ett fotbollsreferat.

Kvantmekaniken säger att en elementarpartikel kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Då också vi människor består av elementarpartiklar bör även vi kunna finnas på flera ställen samtidigt. Och ÖP, vår jämtländska lokaltidning, kan alltså inte bara läsas på papper eller digitalt utan även i ett annat universum.

En hisnande tanke som kan få betydelse för moral och etik.

För om vi hela tiden delar på oss, så fort vi fattar ett beslut, det vill säga båda besluten levs parallellt, kan ju tanken börja gro att det inte spelar någon roll vad vi gör.

Eller: om vi fattar fel beslut här kan vi trösta oss med att beslutet blev rätt i den parallella världen. Men då vi inte är medvetna om vårt andra jag i den parallella världen kan vi som tur är inte skylla ifrån oss så enkelt.

Tegmark menar att all matematik beskriver verklighet som faktiskt finns, allting kan beskrivas med ekvationer, allt är matematik. Den mest svårbegripliga nivån av hans parallella världar är nivå 4, det matematiska universum som är uppbyggt av helt andra matematiska strukturer än vårt eget.

Det är inte lätt att greppa allt det här, men det gäller att komma ihåg att även till exempel elektromagnetisk strålning eller relativitetsteorin för inte så länge sen ansågs vara spekulativa.

Vetenskapen är på väg att komma ikapp science-fiction-litteraturen och inte heller den har alltid ansetts rumsren av litteraturprofessorerna.

Kanske borde fysikforskarna ändå snegla lite oftare på litteraturen och inte bara på matematiken, för i litteraturens värld är allting möjligt och sanningen är som bekant relativ.

Må det handla om kaninhål eller svarta hål.