Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Min moster och jag har startat ett nytt parti!

Vi gjorde det helt apropå, i all enkelhet per telefon. Vi har inte alla detaljerna klara än. Partiprogram och partinamn tänkte vi sitta ute på en veranda en ljummen försommarkväll och prata om.

Annons

Det är väldigt sällan vi pratar med varandra min moster och jag. Hon bor en bit bort och vi kommer aldrig ihåg att ringa varandra. Hon är rätt gammal nu men förblir ständigt ung. Hon föddes i Finland, under andra världskriget blev hon som litet barn iväg skickad helt ensam till Sverige. Hon kom till nya människor vars språk hon inte förstod. Hon växte in i sin nya familj, min mamma blev hennes nya storasyster. När hon sen återvände till Finland hade hon tappat bort sitt modermål och hade svårt att prata med sin egen mamma. Uppbrotten och krigets verkliga ansikte har präglat hennes liv. Så det ligger en speciell tyngd i hennes ord när hon lugnt undrar:

– När ska det bli någon ordning!

Hon tänker på situationen i syriska Homs och Ukraina. Min moster undrar när vi ska sluta döda varandra.

Hon tänker på att det regnar alldeles för mycket i England och att klimatförändringarna kryper långt över stövelskaften. Hon ser att vi blundar.

Min moster läser om hur nazisterna växte sig starka i Tyskland då hon var barn och hon läser om hur Sverigedemokraterna växer sig starka i Sverige nu. Hon undrar när vi kan börja acceptera varandra fast vi är olika.

Hon berättar att hon knutit klart en ryamatta som hon började på för länge sedan. Vi börjar prata om hur världen kunnat se ut om fler kvinnor hade haft mer att säga till om. Tänk hur många länder och samhällen som finns och funnits och hur ytterst få som har blivit styrda av kvinnliga värden.

Min moster pratar om en ö. Kanske hade hon sett filmen "Kvinnornas ö" som SVT sände ifjol. På Bijagos-öarna utanför Guinea Bissau styr kvinnorna. På frågan varför det var kvinnorna som styrde svarade hövdingen: "För att kvinnorna kom först till jorden. Kvinnorna föder både män och kvinnor. Männen föder ingenting. Alltså ska kvinnorna bestämma". Där är männen övertygade att kvinnor kan mer och är starkare.

Min moster och jag avslutar samtalet och känner att jag längtar till en varm sommarkväll.

Men tanken hänger sig kvar vid min mosters och mitt parti och jag kan inte låta bli att fundera vidare och börja skissa på partiprogrammet. Tänk om egoism och maktgalenhet vittrade ner som löv som fallit till marken. Tänk om vi skulle få till ett vettigare samhälle! Men då skulle vi verkligen få tänka om. Tänk om många gjorde det.

Tänk om ledare för företag och länder drabbades av omtänksamhet och började fundera på hur vi skulle ordna rent vatten till alla, att folk inte ska jobba under slavliknande förhållanden för att tillverka grejer som går sönder innan vi använder dem.

Tänk om man måste betala vad det egentligen kostar när man flyger.

Tänk om man la en straffskatt på oekologiska grejer och mat. Tänk om det helt plötsligt blir lönsamt med att tillverka näringsrik mat på nära håll.

Tänk om man började värdera frisk frid och fred högre än allt annat.

När jag var liten och byggde ett högt torn av klossar blev det vingligt när det blev för högt. Till slut rasade det. Vi bygger all vår trygghet på ständig tillväxt.

Ordet omtänksamhet är fint och håller att knyta in i det mesta, in i ryamattor, till vardags och in i partiprogram.