Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: När siffrorna tog över

Annons

I år ska jag odla i vår trädgård, tänkte jag. Och började läsa in mig på misslyckade jämtländska odlingsprojekt.

Men då råkade jag scrolla över en sifferspäckad notis från nyhetsbyrån TT. Som ställde vår ogräsfyllda örtträdgård och vårt utarmade jordgubbsland på ända. Artikeltexten skuggade även mina nyvunna kunskaper om regementskrivare Per Sandvalls hoppfulla 1700-tals odlingar på Andersön.

Siffrorna tog över.

Över 150 000 människor har dött i det syriska inbördeskriget de senaste tre åren, enligt det oppositionsanknutna Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter. En tredjedel av dessa sägs ha varit civila.

FN har också försökt uppskatta ur många som fått sätta livet till. Men i januari slutade man räkna, på grund av att situationen inne i Syrien omöjliggjorde räknandet. Den senaste officiella siffran är från juli i fjol, då noterades 100 000 döda.

Jag tar det igen.

När de slutade att föra statistik, hade de räknat till minst 100 000. Döda.

Och 2,4 miljoner människor beräknas ha flytt från landet. Några få har tagit sig till våra breddgrader. Inom landet har obegripligt många lämnat sina hem, 6,5 miljoner uppskattar FN antalet till.

Är det möjligt att odla sin trädgård? Nu?

I slutet av 1700-talet lät Per Sandvall plantera 133 äppel- och päronträd, 200 syrener, 600 lönnar, 170 hästkastanjer och 70 lindar i sin trädgård på Andersön. De ska även ha odlats rikliga mängder jordgubbar och åkerbär där. Det sägs att han tog hjälp av trädgårdsmästare söderifrån. Långt innan någon hade ovett att stava till klimatzon.

Också en uppräkning.

Till sommaren ska jag köra över Vallsundsbron, svänga höger och färdas långsamt längs Storsjöns strand. I vägskälet strax innan Sunne kyrka ska jag ta höger och navigera ut över Prästnäset och Lillsundsbron. Blinka höger igen och styra via Skansholmen mot Andersön.

För att ta en promenad och se om något finns kvar av odlingsoptimismen. Där ute på ön.

Finns det hopp?

Efter tre års flykt och dödande?

Jag vet inte.

Men jag lovar att rensa upp i vårt örtland och sätta nya jordgubbsplant i sommar.

Och göra vad jag kan, för att återta hoppet och medmänskligheten.