Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Ni blev inte bestulna på segern!

I skrivande stund känner jag mig bara sur och förbannad.

Annons

Att se ÖFK–Landskrona var som att se en kanonbra film som slutar med att hjälten dör.

Ni som inte såg matchen tycker säkert att jag är fånig som inte är nöjd med att nykomlingen Östersunds FK spelade 2–2 mot ett tilltänkt topplag i superettan.

Ni som satt i storpubliken förstår vad jag menar.

I hemmapremiären spelade Östersunds FK fantastiskt bra i 78 minuter mot Assyriska. De usla 12 inledningsminuterna bäddade för oavgjort i stället för seger.

I dag spelade man ännu bättre fotboll i 86 minuter men fyra usla minuter såg till att slarva bort två poäng.

Det börjar bli nära 90 minuter nu, ÖFK!

När det här laget håller ihop en hel match vete tusan om det är något lag som går säkert.

Fem minuter kvar av matchen lämnade några Jämtkraft Arena för att slippa stå i bilkö. Matchen var ju ändå avgjord och det kändes närmare 3–0 än 2–1. Jag hade precis skrivit klart min krönika i huvudet och jag är ganska säker på att alla ÖFK-spelarna också var tämligen säkra på seger.

Egentligen är det oförklarligt, det som hände i slutminuterna. Först en tveksam frispark strax utanför straffområdet. Målvakten Petter Augustsson har ställt upp muren men när skottet kom stod Augustsson som en vaxdocka och bollen rullade in.

Han berättade sedan att han aldrig hörde signalen från domaren. Han var helt enkelt inte beredd på skottet.

Minuterna senare en skarvnick i ribban och en ny nick som såg till att bollen hamnade i maskorna. Då blev det tyst på arenan vill jag lova.

Men om vi nu bortser från de sista minuterna så bjöd faktiskt ÖFK stundvis på riktig fotbollspropaganda. I pausen träffade jag flera bekanta som jag vet aldrig brukar besöka arenan. De var imponerade och till synes överraskade över ÖFK:s spel.

Själv skulle jag anteckna vilka spelare som borde få extra plus. Det visade sig nästan bli 11 man!

En stabil backlinje med Ryan Gilligan i spetsen, ett mittfält där Ammar Ahmed och Thomas Boakye styrde och ett anfall med härlige Tobi Joseph. Sedan ska man inte glömma ett par riktigt bra räddningar av Petter Augustsson som såg till att ge ÖFK det gyllene segerläget.

Men jag vet en som inte kommer att somna så lätt ikväll. Seon-Min Moon var helt ren i andra halvlek och skulle bara lägga in 3–0 utan att lyckas. Den killen har massor i sig och jag bara väntar på den där dagen då han får genombrottet.

På presskonferensen så sa Landskronas tränare Jörgen Pettersson att Landskrona gjorde en dålig första halvlek. Det måste man nog säga när man är utspelade i långa stunder mot ett nykomlingslag. Han sa att det blev bättre i andra halvlek när han ändrade taktik och att laget då skapade mer.

Det känns inte riktigt som vi såg samma match. Jag tycker att Landskrona hade sina bästa chanser i första halvlek även om ÖFK var oerhört mycket bättre. I andra halvlek tycker jag att det blev stiltje i spelet långa stunder och vid ett flertal tillfällen sa jag till mina bänkgrannar att det kändes otroligt stabilt.

Det blev nytt publikrekord när det gäller fotboll denna soliga men kyliga dag. Jag antar att alla kommer tillbaka 4 maj när Jönköping gästar. Då kommer ÖFK att spela fotboll i 90 minuter och då kommer första segern efter att man spelat 1–1 mot Gais nu på fredag.

Det blir en repris på fjolåret. Fyra raka kryss innan första segern kommer i femte matchen.

Någon sa att ÖFK blev bestulet på segern.

Så är det inte. Man gav bort den.