Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Skidlivet är mer än bara medaljer

Skidlivet är inte bara en jakt på medaljer, segrar och framgång. Skidlivet kan också vara ett helvete. Fråga Jesper Modin – han vet.

Annons

Men i lördags glittrade hans ögon. Efter nästan fyra års trauma var han tillbaka. Bronsmedaljen på SM-femmilen i Åsarna var ingenting annat än en jättesensation – även för honom själv.

Charlotte Kallas och Jens Erikssons guldlopp i all ära, men lördagseftermiddagen var Jesper Modins. Om Sverige tog elva längdmedaljer i OS, så var Jesper Modins femmilsinsats värd mer än en OS-medalj för honom själv.

Han hade fått hälsan åter efter mystiska sjukdomar utan egentlig medicinsk diagnos, men där orkeslösheten varit ständigt återkommande ända sedan sommaren 2010. Han gick från sprintvärldsstjärna till korpen.

Lägg till att Jesper Modin för ett år sedan tvingades uppleva hur bäste kompisen Fredrik Karlsson omkom i en tragisk skoterolycka och 25-åringen har haft sin beskärda del av livets grymheter.

Ingen fick därför fler kramar och ryggdunkningar än Jesper Modin i Åsarnas målfålla efter femmilsloppet. Alla visste vad han gått igenom.

Skidlivet är heller ingen medaljjakt eller glamour för alla arrangörer av SM eller andra tävlingar. I förra veckan skrev vi om Rossöns IF som efter ett heroiskt skottande fick ihop Sigvard Jonssons Minne mot alla odds. De aktiva fick åka.

Ännu värre är det för Hudiksvalls IF, som både 2012 och 2014 tvingats flytta sina SM-tävlingar. Ena gången på grund av snöbrist. Nu för att tjälen släppte och all den snö som lagts upp enkom för SM-festen i Hudik aldrig kunde hämtas ut ur hälsingeskogarna.

Ideellt arbetande tävlingsorganisatörer får klubbslag efter klubbslag i skallen. Motgångar som skulle kunna sänka vem som helst, men inte gänget i Hudiksvalls IF.

De lånade åter igen Åsarnas skidstadion och terräng. Genomförde tillsammans med Åsarna IK en storstilad grand de final på en smått ofattbar svensk längdsäsong. Fanan hölls högt fastän arrangörskapet hamnade på bortaplan.

Den här typen av skidledarskap är en del av det svenska skidundret. Där grädden på moset kanske en gång per sekel utmynnar i elva OS-medaljer som i Sotji.

Skidlivet är ändå en medaljjakt för de bästa. Vilka inte skulle nå dit utan segerhunger och bekräftelsebehovet av att vara bäst.

En fröjd är numer att beskåda Charlotte Kalla åka klassiskt, som hon tidigare inte behärskat. Eller hennes i framtiden tuffaste konkurrent Emma Wikén, som länge höll favoriten stången, men som till slut fick ge sig, ändå medveten om att Kalla inte är oslagbar.

Första SM-tecknet till Jens Eriksson var en skräll. Inför Dala Floda–löparen är bara att lyfta på hatten.

Det gjorde även silvermannen Daniel Richardsson när han sportsligt berömde sin övermans styrka. Men den uteblivna egna triumfen sved, precis som det gör för vinnarskallar de dagar guldet rinner dem ur händerna.