Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Skjut inte en snut

Annons

Hösten nittioåtta står jag och min kollega på kontoret nere på Gågatan i centrala Östersund och tittar ut. 

Nere vid elskåpet utanför Starlanders står Jackie Arklöv på huk och skrapar bort en anti-rasistaffisch med rakblad. Klädd i bomberjacka och med knasrakat huvud. Han bryr sig inte ett skit om att folk som går förbi glor klentroget på honom. Han är i sin egen värld.

Ett halvår senare - i östgötska Malexander, sätter han pistolen mot Olle Boréns och Robert Karlströms pannor och trycker av; gör det flera svenska rappare fantiserar om att göra - eller skriver om i sina texter åtminstone. Kartellen exempelvis:

"Nästa gång nån skjuter på en snutjävel skriker jag JIPPIE med stora bokstäver

tryck upp din bricka i din mammas fitta ta ditt tjänstevapen och gör alla en tjänst

och sätt mynningen mot huvudet och tryck tills det klickar.

"Skjut en snut" skaldade Ebba Grön redan 1979. En metafor får man anta. En symbol för den svages kamp mot etablissemanget och överheten. Olle Boréns och Robert Karlströms fruar och barn har antagligen svårt att göra samma generösa tolkning, men så ser det svenska samhället ut. På gott och ont. Man får sjunga och rappa om att döda poliser. Och den som vill får också tycka att det är osmakligt och destruktivt.

Själv vet jag vem jag ringer om jag och min familj skulle bli hotad eller utsatt för brott. Och jag vet att det finns svin bland både bland poliser och rappare. Jag vet att mina egna medelklasstama (teoretiska) invändningar mot "makten" och "etablissemanget" bara räcker så långt. Och att var och en är sig själv - och sin familj - närmast när det kommer till kritan. 

Jag vet också att den dag vi inte ens kan stå upp och protestera de mest uppenbara vansinnigheterna då har vi själva förvandlats till det vi alltid föraktat. 

Kartellens texter är the real thing tycker många. Inte minst på vänsterkanten. Själv kan jag inte relatera till särskilt mycket i dem. Jag har för lite gemensamt med Sebbe Stax. Vi växte i och för sig båda upp med barnbidrag, fri sjukvård, yttrandefrihet, föräldrapenning, pappaledighet, och en massa andra fantastiska privilegier (vare sig vi ville eller inte), men han är street och jag en bonnläpp från norrlands inland. Våra liv blev olika och vi gjorde olika val. 

Jag funderar, hur som helst, på om det inte skulle kunna bli i alla fall en liten yttepyttedebatt om textraden om att köra upp saker i kvinnors fittor?

Det skulle kanske bli för komplicerat för Sverige 2014. Det svartvita landet där Bushdoktrinen regerar, både hos högern och vänstern: 

"Dom som inte är med oss är mot oss."

Annons