Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Slutspel för Jämtland?

Tio omgångar återstår av grundserien. Jämtland är på klar slutspelsplats och vissa räknar in kvartsfinalplatsen redan nu. Aldrig, säger jag. Redan efter fredagens match mot Nässjö kan läget vara ett helt annat.

Annons

När Basketligan svänger in på sin 27:e omgång finns det egentligen bara två riktigt heta samtalsämnen kvar.

• Vilket lag vinner serien – och får hemmaplansfördel i slutspelet?
• Vilket av trion Jämtland, Nässjö och Örebro tar den åttonde slutspelsplatsen?

På frågan 1 svarar jag... Södertälje. Vedran Bosnics lag vann klart senast i Borås och känns mer genomstarkt.

Okej, laget har inte James Miller och inte heller någon riktig center, men man är en veritabel lagmaskin vars försvarsspel, fysik och trepoängsskytte kan knäcka alla lag, oavsett dagsform.

Fråga 2 är lurigare, såvida inte Jämtland vinner mot Nässjö, men det tror jag faktiskt inte. Smålänningarna är mycket bättre än tabellplaceringen säger.

Stefan Timbus lag har gjort ett antal fantastiska insatser och bland annat slagit Uppsala borta. Nu står laget med ryggen mot stupet.

Förlust i morgon och det lär vara godnatt. Den motivationsfaktorn blir avgörande.
Dessutom har Nässjö sin Taylor Brown. Den mannen är inte att leka med. Den amerikanske powerforwarden – som i fjol huserade i tyska tredjeligan (!) – är ligans näst bäste spelare efter James Miller.

Brown är atletisk, skjuter med hög procent från nära och från långt håll. Han är tvåa i poängligan och trea i returligan. Brown har visat upp en imponerande jämnhet sedan han anslöt till Nässjö i höstas.

Ja, förutom senast, hemma mot Örebro, då han stannade på 13 poäng, 3 returer och blev utfoulad i andra halvlek.

Många gånger avgörs basketmatcher av matchen i matchen mellan storstjärnorna. Det lär bli fallet även i Nässjö.

Brown mot Brandon Peterson. James Washington mot Ken Brown, Alex Lindqvist mot Egal Saleman. Till exempel.

Jämtland vet förstås förutsättningarna, även om självförtroendet var extremt stort efter derbysegern mot Sundsvall. På presskonferensen efteråt snackades det om att pressen hade lättat och att laget skulle sikta mot att klättra i tabellen.

En sån inställning är förstås inte fel. Det vittnar om att man inte nöjer sig med det goda utan att man vill ha det bästa möjliga. Själv tycker jag att Pontus Frivold, Adama Darboe och de övriga ska nöja sig med att ha båda fötterna på jorden ett tag till.

Slutspelsracet är långt ifrån över. Örebro har vaknat till liv och Nässjö kommer garanterat inte att ge slaget förlorat förrän chansen är förbi.

Dessutom ska Jämtland möta Nässjö två gånger och Örebro en gång på de sista tio omgångarna. Det här kan bli en rysare och alla vet förstås vilket lag som Jämtland ska möta i den sista omgången?

Nässjö, på bortaplan...

Just därför är fredagens match mot Nässjö så betydelsefull. Framför allt för hemmalaget.

I en värld där motivation ofta är avgörande i enskilda matcher bör Nässjö ha en fördel. Efter hemmaförlusten mot Örebro i söndags är laget piskat att vinna.

En sån grundförutsättning kan i och för sig slå åt två håll. Det kan inspirera och hjälpa till att pressa fram de där sista dropparna av vilja. Det kan också verka förlamande, skapa prestationsångest.

Själv tror jag att Nässjö "väljer" det första alternativet och då blir det svårt för Jämtland. Då ska det till något alldeles extra för att vinna.

Kanske extrema jämtländska vinnarskallar som sporras av den fanatiska hemmapubliken och gör stordåd? Eller någon taktisk briljans från Pontus Frivold?

Hjärtat säger Jämtland, men (basket)hjärnan säger Nässjö.