Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Tjusningen med idrott

Tjusningen med idrott är att allt kan hända.

Annons

Ingen tävling är avgjord förrän mållinjen har passerats. Matchen är inte slut förrän domaren har blåst i sin pipa.

Men du får Inte Marcus Hellner, Sergej Ustiugov eller Anders Glöersen att säga att det fanns någon tjusning med idrott i går.

Däremot lärde sig Emil Jönsson på riktigt vad tjusningen med idrott är. Han satte sig på den internationella presskonferensen och utbrast:

– Jag känner mig som Bradbury!

Ni minns säkert australiensaren Steven Bradbury som tog OS-historiens mest osannolika guld när han vann 1000 meter short track i Salt Lake City 2002 efter att motståndarna ramlat på sista varvet.

Egentligen kan jag inte riktigt sätta ord på vad jag såg i den tvära kurvan på berget Laura i går. Teodor Peterson och Marcus Hellner var med i medaljracet när den nu klassiska kraschen var ett faktum.

Emil Jönsson hade gett upp redan efter första kurvan i finalen och var helt chanslös på medalj. Han var helt slut innan finalen och insåg tidigt att loppet var kört.

Men tremannakraschen bäddade för honom och var han sedan fick krafterna ifrån kommer jag aldrig att få veta. Jag har aldrig sett och kommer aldrig mer att få se honom så trött som när han föll ihop som olympisk bronsmedaljör några centimeter över mållinjen.

Vad hände? Ja, jag funderar fortfarande.

En som visade klass hela dagen från kval till final var Åsarnas Teodor Peterson som tog silverpengen utan att riktigt kunna hota Ola Vigen Hattestad in på upploppet.

I ett helt år har Peterson haft målsättningen att vara i toppform just de här minuterna 11 februari 2014. Och han lyckades!

Teodor Peterson är killen som alltid är lågmäld och försiktig i sina uttalanden. Jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon.

Han låter resultaten tala i stället och inte ens Petter Northug kan reta sig på den sympatiske gossen från klubben i Guldbyn.

Jag hade hoppats att även klubbkompisen Ida Ingemarsdotter skulle få kliva upp på sprintpallen. Hon gjorde det bra och en femteplats är förstås fantastiskt. Men hon hade annat i sikte.

Om Teodor Peterson hade dragits med i vurpan i dag i den livsfarliga OS-banan och inte fått medalj så vet jag exakt vad jag hade skrivit.

Det här är inte tjusningen med idrott.