Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Vi gav oss

Annons

Östersunds FK skyltar gärna med parollen "Vi ger oss aldrig".

Det stämde inte i fredags kväll i Södertälje.

Det var uppgivet, vit flagg, avrullning, gamnacke - kalla det vad ni vill, men det var den blekaste insats jag sett under Graham Potters tid i ÖFK .Den stora frågan är förstås varför det kan bli så här. Ska vi se sanningen i vitögat är inte laget bra nog just nu.

Av startelvan i Södertälje var det blott två spelare som spelade med laget i fjol vid samma tid; Dennis Widgren och Linus Sjöberg. Båda hade begränsade roller då.

ÖFK har så klart värvat nya spelare för att man trott på dem. Nu kan vi konstatera att några inte verkar hålla måttet, och att några andra snabbt har kastats in i större eller helt andra roller än vad som var tänkt från början. Graham Potter utstrålade en smått uppgiven känsla på presskonferensen i går. Det kan jag förstå.

Han vänder på de stenar som finns att tillgå, men det räcker inte. Han använde alla 14 utespelare som fanns tillgängliga och flyttade runt dessa på olika positioner.

Inget hjälpte. Jag vet att många ser konstgräset som boven i närmast ändlösa skadeeländet. Jag vet också att det finns spelare i laget som inte trivs helt med att träna på konstgräset. Spelare som tycker att det enkelt ger upphov till skavanker. Jag har också sett ett antal olyckliga situationer som hade hänt oavsett natur- eller plastgräs. Jag tänker på tacklingen där Alexis Mendiola fick en fraktur i foten.

Situationen där Emir Smajic skallade ihop med en motståndare och skadade okbenet. Kollisionerna som har fått Dennis Widgren, Tomas Peciar och Tobias Malm att kliva av. När Taylor Morgans hälsena small av.

När Jamie Hopcutt krockade med en lagkamrat på träning, en smäll som blev grunden till hans ryggproblem .Nu senast var det Marcus Törnstrand som blev stämplad precis nedanför benskyddet och riskerar att missa ett antal matcher.

Som tidigare konstaterat är det ingen mening att gråta över otur eller spilld mjölk. Ingen motståndare kommer att vänta in ÖFK i tabellen. Det finns några fundamentala problem i laget just nu. Ett är att det saknas en naturlig centerforward, men ÖFK hade samma problem i våras och kunde ändå bli ett mittenlag till slut. Värre är att försvaret inte ingjuter någon som helst trygghet samt att identiteten från i fjol, med några av seriens bästa kantspelare, är borta.

Alla som någon gång har försökt spela fotboll med en trebackslinje vet att det behövs väldigt speciella spelartyper som klarar att bemanna en hel kant själv. Rasmus Lindkvist, Thomas Boakye och även Samuel Mensah klarade av det, men nu har två värvats till högre nivå och en tredje är svårt skadad. Lägg till att Mensah, med sin snabbhet och försvarsförmåga, ofta räddade upp situationer och fick andra backar att se bättre ut än vad som kanske var fallet. Utan effektiva ersättare har Graham Potter tvingats tänka om.

Det är några månader kvar till nästa övergångsfönster, skadelistan växer ytterligare och spelschemat blir snart svårare. Lägg till de ekonomiska bekymmer Sporten skrivit om sista tiden och ni förstår. ÖFK är illa ute.

Det är dags att leva upp till den där parollen nu.

Läs mer:

Kollaps efter uselt spel i första halvlek