Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

20-årsjubilerande Octava uruppför tonsättning av Höga Visan

/
  • Höga Visan fyller rummet när 20-årsjubilerande Octava övar inför vårkonserterna som inleds på fredag. Henry Åkerlund leder med fast hand sina korister – på bilden från vänster Johan Johansson (skymd), Britt-Marie Öhrman-Bergquist, Kicki Gustafsson, Elisabeth Claesson-Trång, Marianne Franzén, Lisbet Gibson, Håkan Lindqvist (skymd) och Staffan Hillström.
  • – Det är oerhört spännande att få höra ett eget verk från 2004 uruppföras, berättar kompositören Johan Ederfors, musiklärare i Offrerdal.Henry Åkerlund började själv som körmedlem 1989, nu dirigerar han Octava.
  • Elisabeth Claesson-Trång är en av tre sopraner i Octava, som ursprungligen var åtta men numera är tio sångare.

”Hans armar är stavar av guld, besatta av krysoliter, hans mage en skiva av elfenben, överströdd med safirer. Hans lår är pelare av alabaster på socklar av guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som dess cedrar.”

Annons

Det är måndag kväll och den trista asfaltplanen mellan Palmcrantzskolans låga byggnader ligger tyst och öde.

Men innanför en av dörrarna sitter fyra män och fem kvinnor i en halvcirkel framför Henry Åkerlund.

Uppmärksamt följer och dirigerar han deras niostämmiga sång, ömsom manar han på eller dämpar.

Här repeterar 20-årsjubilerande kören Octava inför årets fyra vårkonserter som inleds på fredag.

Vi kommer mitt i en spektakulär höjdpunkt - uruppförandet av en nio minuter lång tonsättning av femte kapitlet ur Höga Visan.

”Jag sov (men mitt hjärta var vaket)” skrev tonsättaren Johan Ederfors redan 2004 till en tävling om att göra musik till Höga Visan.

– Jag vann inte, men har självklart velat få verket uppsatt. När jag hörde Octava häromåret kände jag direkt att de är rätt kör för att sjunga detta, säger Johan som är på plats för att lyssna.

– Stycket är tekniskt avancerat och krävande, men de klarar uppgiften utmärkt.

Ursprungligen från Småland har han de senaste sex åren bott i Jämtland, sedan tre år som musiklärare i Offerdal.

– Det är tufft att försörja sig som kompositör på heltid. Jag skriver både sakral och mer poppig musik. Octava har en inriktning på sakrala verk, vilket gör dem särskilt lämpade här.

Vill han då inte själv dirigera sitt eget verk?

– Nej, faktiskt inte. Det är bättre att överlåta till någon annan.

Är det svårt att inte lägga sig i när du hör Octava öva?

– Jag lämnade några synpunkter första gången vi möttes, sedan får de göra jobbet.

Körmedlemmarna själva tycker det är en fördel att kompositören själv finns på plats och intygar att han lyssnar på deras åsikter. En svårighet är att stycket innehåller väldigt långa vokaler:

– Vi är en ren vokalensemble, skojar Johan Johansson.

Henry markerar att han som dirigent har tolkningsföreträde och berättar att han för sin del gillar att det finns vissa dissonanser både i Johans verk och i ett verk av spanjoren Busto som Octava framför denna gång:

– Missar man låter det förfärligt, men blir det rätt så lyfter upplevelsen rejält. Och med den här kören är jag inte orolig, konstaterar han.

Octava bildades för en tillfällig spelning 1989 av åtta medlemmar varav Henry var en. Sedan blev det fler konserter och så småningom valde Henry att enbart dirigera:

– Ett tag på 90-talet provade vi fler genrer och sjöng en del jazz. Men det var inte rätt för oss. Själv föredrar jag alltmer en strikt klassisk och gärna sakral repertoar, det tilltalar mig mest.

Den röda tråden i årets vårkonsert är därför ett kyrkligt tema, från 1600-talets Allegri till Ederfors nyskrivna.

Bland körmedlemmarna – koristerna – finns både musiklärare och sångare med lång körerfarenhet. Några är med sedan start.

Henry har själv arbetat som studierektor i flera decennier, bland annat på Palmcrantz, musicerandet har huvudsakligen varit en fritidssyssla.

– Jag växte upp i den lilla byn Lill-Korsträsk i Norrbotten. Min äldre bror var den ende som gick i musikklass, men han övade aldrig, så jag passade på att lära mig på egen hand ur hans böcker.

Var ni en musikalisk familj?

– Absolut inte. Ingen spelade i mitt hem och jag är den ende i familjen som ägnat något intresse för musik.

På fredag firar Henry och hans Octava 20-årsjubileet i Offerdals kyrka, på lördag i Gåxsjö och på söndag i Frösö kyrka. Så följer en konsert i Oslo den 23 maj. Sedan läggs resultatet av ett halvårs övningar till handlingarna.

– Men jag tänker spela in någon av konserterna, försäkrar Johan Ederfors.

Mer läsning

Annons