Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att älska konsten – även proffsen kan vara amatörer

/
  • Under temat ”Vackert väder” ställer Anna Wennerstrand ut ”vårlig” keramik på Drejeriet.
  • På Galleri Remi visas en minnesutställning efter Bengt Ellis.
  • PC:s bild och formgivning (avgångsklassen) ställer ut på Galleri S. Här Hanna Mellgards ”Grabbing sensuality”.

Att vara amatör är fint – det byter enligt grundbetydelsen att man älskar. I överförd mening att man sysslar med hobby eller mer negativt något ofullgånget.

Annons

Man erinrar sig Gauguins urskuldande inför Eduard Manet att han själv ”ju bara var amatör och målade på fritid.” Manet lär ha kontrat med att skillnaden inte går mellan amatör och professionell, utan mellan bra och dålig konst. Det är ingen tvekan om att Gauguin redan som amatör (han älskade konsten, levde inte på den, saknade formell utbildning) var en mycket bra konstnär.

Det är många utövare av konst i vårt län som älskar gebitet och därför låter teckningar, oljemålningar och så vidare springa fram. Det är bra. Så småningom visar sig något.

amatörism? Just nu har estetiska linjer sina avslutningutställningar som till exempel Palmcrantz bild och formgivning – avgångsklassen – på Folkets hus, på Galleri S, samt Östersunds konstskola, i egna lokaler och i Ahlbergshallen. Konsten är i båda fallen i vardande, processen fram till ett gediget konstnärskap kan bli lång och det beror på att behärskande av uttrycksmedlen och övningen i konsten att se kräver tålamod.

Ta till exempel en mästare som Matisse: alltid hade han skissblocket med sig i bröstfickan, och tecknade var han kom åt; en blomkalk, en kvist, en människa, några grässtrån. Det liknar pianistens skalövningar. För idékonstnären krävs bildning, inträngande i filosofi, i samtida tänkesätt – med andra ord; den kulturella situationen kräver penetrering och eget ställningstagande för att konstnärskapet ska djupna.

hålla med den ryske balettmästaren Nurejev som avrådde en elev att bli professionell med orden: ”Låt bli – men är det ditt öde kan ingen hindra dig!” De som fortsätter trots att det regnar och stormar är väl konstnärer, de som drivs av inre tvång.

Man kommer oförmedlat in på Bengt Ellis konst på Galleri Remi – en minnesutställning. Bengt Ellis tappade inte bort amatörismen – ursprungsbetydelsen. Det brusar och far i detta måleri – vare sig det rör sig om fjällsidor eller Sydamerikanska tablåer. Färgen är högt uppdriven, formen är vulkanisk. Detta noterat i tidigare recensioner. Men det finns ett stråk av mildhet och smekande legato i en del spanska motiv som visar något annat – ett finstämt valörmåleri.

”Vackert väder” är just benämningen på Anna Wennerstrands (Gustavsberg) utställning på Drejeriet, en solig utställning. Titlarna skvallrar om saken: ”Maskros”, ”Solskål”, ”Solspegel” och så vidare. Det är positiv känsla och en utmärkt formsäkerhet som, hantverksmässigt betraktat, ger ett professionellt intryck.

Det finns något frodigt livsbejakande i denna keramik, och glasyren är ljus och lätt – verkligen vårlig.

Mer läsning

Annons