Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litteratur: Dömd till döden av samhället - när staten blir bödeln

Litteratur

Dödstraffet är politiskt betingat. De som har makten bestämmer vilka brott som är de värsta. Det kan variera över tid och med person.
I ”Dömd till döden” beskriver Lars Åke Augustsson dödstraffets historia och ger två personliga berättelser.

Annons

1975 fick jag, som fotograf, i uppdrag att porträttera Anton Nilsson som bodde i Stockholmsförorten Årsta. Han var den siste dödsdömde i Sverige som ännu levde.

Anton Nilsson hade, 1908, apterat en bomb på ett fartyg med strejkbrytare. En dog, 29 skadades. Anton dömdes till döden, ett straff som omvandlades till livstids straffarbete. Under stark press från den allmänna opinionen släpptes han ur fängelset 1917.Som fri blev han pilot, åkte till Sovjet och deltog i inbördeskriget. Vid sin återkomst till Sverige 1926 mottogs han som en hjälte och kom att fram till sin död som 101-åring 1989 att medverka vid möten och manifestationer.

Anton Nilsson.

Hade Anton Nilsson nått sin stjärnstatus om han inte dödat Walter Close i Malmö 1908? Om han hade blivit frikänd, hade vi då kommit ihåg honom?Det som gav honom stjärnstatus var det faktum att han tog makt över andras liv.Många andra har gjort samma som han gjorde men mött ett bittrare öde. De har blivit avrättade i statens namn och rättvisans namn.

Författaren Lars Åke Augustsson, i Dala-Floda, har efter 45 böcker, om jag räknat rätt, sedan den första boken 1969 till sist kommit fram till alla berättelsers definitiva slut – Döden.

Lars-Åke Augustsson.

”Messieurs, je suis innocent de tout ce dont on m'inculpe. Je souhaite que mon sang puisse cimenter le bonheur des Français.”Mina herrar, jag är oskyldig till allt man lägger mig till last. Jag hoppas att mitt blod kan befästa fransmännens lycka.”

Ludvig XVI’s sista ord på schavotten inför giljotinens skarpa blad markerar höjdpunkten på franska revolutionens massavrättningar. Hans död fångar problematiken med dödsstraffet. Han var en despot, en tyrann men förtjänade han att dö? Förtjänade hans hustru, drottning Marie Antionette, att mista huvudet på schavotten?Förtjänade Anton Nilsson dödsstraff?Förtjänade Walter Close att dö för Anton Nilssons bomb?Förtjänar någon dödsstraff?

En stor del av boken fungerar som ett uppslagsverk. Dödsstraffets historia avhandlas i Sverige och världen. Redan filosofen Thomas Moore reste tvivel 1516 i ”Utopia”. Gud hade visserligen förbjudit oss att döda men återfallsförbrytare och upprorsmakare förtjänade att möta döden. På liknande sätt resonerar filosofer under de kommande seklerna. Dödsstraff är fel men nödvändigt.

1764 publicerar Cesare Beccaria verket Dei delitti e delle pene (Om brott och straff) där han menar att den yttersta domen endast står i Guds makt att verkställa.Enligt tio Guds bud är det förbjudet att döda.

Boken översattes till 22 språk och blev den hävstång med vilken tysk-romerske kejsaren Josef II avskaffade dödsstraffet 1788.Som en röd tråd genom texten går misstanken om att oskyldiga dömts och avrättats, ibland för triviala brott. Genom dna-tekniken har man kunnat konstatera att fel personer ibland blivit offer för Statens behov av hämnd.

Boken inramas av två enastående berättelser. I den första möter vi Anthony Graves som häktades 1993 misstänkt för medhjälp till sex mord i Texas. Lars Åke och hans son David besöker honom under en rundresa i USA 1999. Trots överväldigande motbevisning döms Graves till döden. Hemma i Sverige startar Lars Åke Augustsson en stödgrupp som följer Anthony Graves fram till frigivning, efter 18 år i fängelse. Författaren är återhållsam med adjektiv och platsbeskrivningar, så övertygad är han om kraften i berättelsen. Den triumfartade frigivningen drabbar läsaren och lever kvar länge.

Den som blivit oskyldigt anklagad kan förstå situationen. Hur kan man få tillbaka åren då man satt i Dödens väntrum?

Flera långa och plågsamma avrättningar i USA har fört upp frågan om dödsstraff på agendan igen.  Här dödskammaren i Huntsville, Texas.

Den andra berättelsen handlar om T-Rock som efter en eldstrid som kan rubriceras som ett svartsjukedrama döms till döden. Han lyckas inte få det bedömt så och får djupt ångerfull invänta en dödande injektion. Lars Åke Augustsson är med de sista dagarna och ser honom avslutningsvis lämna jordelivet. Återigen är det så effektivt berättat att läsningen blir plågsam.

Han berättar om Michelle Lyons, en journalist som bevittnat 278 avrättningar. Hon nämner besvikelsen hos de anhöriga till mordoffren som är besvikna på att det gick så snabbt och enkelt att ta livet av den skyldige. Hämnden är en frukt som snabbt förlorar sin sötma. Besviken står hämnaren kvar i ruiner och aska.

T-Rock var fylld av ånger. Hur var det med Anton Nilsson? Uttryckte han någon ånger över att han dödat och skadat så många? Nejdå, han var stolt och bjöd mig på kaffe och kanelbullar.

Litteratur

Lars-Åke Augustsson: Dömd till döden

Carlssons förlag

Mer läsning

Annons