Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LYRIK: Anna Hallberg fortsätter sina litterära experiment

Anna Hallberg, poeten och kritikern som sedan 2004 överhöljts med prestigefulla priser och nomineringar, slutar inte att förvåna. Nu gör hon plötsligt sin nya samling ”Chow Chow” till arena för poetiska experiment.

Annons

Anna Hallberg är född 1975 i Härnösand, och uppvuxen i Falun. Hon har två gånger nominerats till Nordiska rådets litteraturpris och bland priser hon fått finns De Nios Vinterpris. Foto: Caroline Andersson

Chow Chow

Anna Hallberg

(Albert Bonniers Förlag)

Där finns klassiska sonetter, rimmad poesi, lösryckta ord spridda över siduppslag som firmamentets stjärnor och mycket, mycket mer.

Men oavsett formen biter och svider innehållet, där det speglar vårt isande nu med högtekniska vapen, barnsoldater spridande skräck med kniv och eld och tomhet som ingen konsumtion kan avhjälpa.

Som vanligt utnyttjar Anna Hallberg det grafiska för att framhäva vad hon vill ha sagt. Varje sida är en överraskning och lättillgänglig är hon inte, trots att hon med parenteser och klamrar och textens placering accentuerar sitt budskap.

1958 valde Hjalmar Gullberg samma stilgrepp som Anna Hallberg gör i dag. Han återgick i samlingen Terziner i okonstens tid till ett klassiskt versmått. Anna Hallberg gör sitt hopp bakåt i tiden med Åtta kärlekssonetter. Båda diktarna fyller formen med för dem dagsaktuella tillstånd.

Hon säger i en av sonetterna: ”Vem säger att man inte kan förtjäna / rosens glöd …” I dess avslutande två strofer, bundna till varandra av genrens klassiska rimflätning, fångar hon nutidsvardagen, tjock av grå närvaro:

Som katten skakar dropparna ur pälsen.Rusar alla ungarna på gården.Vi simmar genom köerna på krogen.

Det står en flicka lutad över rälsen.En mamma jobbar extraskift i vården.Ett glasspaket, en sked, en filt i skogen.

”I tillit” heter en dikt där Anna Hallberg nästan kliniskt exakt redogör för vad som sliter livskänslan ur oss: ”Tulpan. Vädra. Kallt vatten och snitta om. Blir bättre. Ringa frisören och vårdcentralen. Däven. Sova hela våren.”

”Urkund” är en av hennes uppfordrande diktsviter. Där radar hon upp sömnadssätt och förstörelsevapen, örter och sexvarianter i en enda bedövande röra. Man storknar. Och det ska man.

Fasansfull är den avslutande sviten ”Havets stjärnor” om sex barnsoldater, berövade sin barndom medan de förstummar vuxna med den skräck de sprider: ”det är inte synd om oss”, säger de. ”vi tycker om kaniner” säger de.

Och genom att låta dem säga så och på många andra sätt slår hon en spik i våra hjärtan, Anna Hallberg, också med denna sin samling, vare sig den är en provkarta på poetiskt experimenterande eller inte.

Mer läsning

Annons