Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Breven visar Astrids okända vänskap

Ur hundratals brev stiger en berättelse om kvinnlig vänskap fram. Astrid Lindgren och Louise Hartung skrev till varandra om yrkeslivet, kärleken och konsten. Och om Pippis betydelse för efterkrigstidens Tyskland.

Annons

Den danske författaren Jens Andersen  har sammanställt brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och den unga tyskan Louise Hartung från Berlin i boken

Läs ett par rader av Astrid Lindgren. Hör du hennes röst? Hennes trygga, underfundiga stämma? Litteraturvetaren Jens Andersen, som har skrivit den hyllade biografin "Denna dagen, ett liv" om barnboksförfattaren, tycker att Astrid skrev nästan som hon pratade.

Därför är det en så stor upplevelse att läsa henne. Man tycker att man hör henne. Likadant är det i hennes dagböcker och brev. Det är fascinerande att vara så tätt inpå och det ger mig så mycket klokskap och inspiration, säger han från den insuttna soffan i författarens hem på Dalagatan i Stockholm.I boken "Jag har också levat!" har Jens Andersen tillsammans med sin fru, läraren Jette Glargaard, gjort ett urval ur en brevutväxling mellan Astrid Lindgren och den tyska kulturattachén Louise Hartung, som pågick mellan 1953 till 1965.

Det var genom Astrid Lindgrens brevväxling med en 12-årig flicka som Jens Andersen först upptäckte hennes ensamhetskänsla. I "Denna dagen, ett liv" visade han också en mer melankolisk sida av den älskade sagoberättaren. Han anser att brevskrivandet var centralt i hennes liv.

För Astrid som var en ensamvarg var brevet ett perfekt medium för att hålla nära kontakt med en människa utan att behöva ha personen i rummet, säger Andersen.Hennes vänskap med Louise Hartung är relativt okänd. Hon var kulturattaché i Berlin, där de två möttes för första gången på 50-talet. Sammanlagt skrev de mer än 600 brev till varandra, trots att Astrid Lindgren ständigt slets mellan brevskrivande, förlagsarbete, barn, författande och uppträdanden.

Det var en överraskning för mig att hon var så stressad. "Den som bara var ett litet ensamt djur i skogen" skrev hon till Louise. Ensamheten innebar också möjligheten att skriva, säger Jens Andersen som hävdar att fullt ut lycklig var hon endast i skrivandet.

Louise Hartung blev våldsamt förälskad i Astrid Lindgren och överöste henne med gåvor och ömhetsbetygelser. Astrid Lindgren svarade dock med vänskap: "mitt bondska blod reagerar helt gammalmodigt bara inför det motsatta könet". Vissa har spekulerat i att även hon var lesbisk, vilket Jens Andersen tror beror på hennes lite androgyna uppenbarelse.

Många har också fördomar kring att hon aktivt valde att leva ensam efter sin mans död. Det ses alltid som onormalt när en kvinna lever ensam.Astrid Lindgrens brev andas en fascination för Louise, som levde mitt i det politiskt brännande Berlin. De två yrkeskvinnorna diskuterar allt från Goethe till modern litteratur och pornografi.

Astrid såg Louise som en sorts fönster mot världen, säger Jens Andersen som tror att deras samtal fördjupade hennes skrivande. Han tycker sig spåra en större filosofisk tyngd i verk som "Sunnanäng", "Saltkråkan" och "Bröderna Lejonhjärta".

Breven visar en mer intellektuell sida av Astrid Lindgren, argumenterar Jens Andersen för medan han tar en kaffeklunk från hennes vita finporslin. Utanför fönstret till den ombonade lägenheten rasar vintern och Donald Trump har nyligen valts till president i USA.

Astrid Lindgren har så mycket att säga oss i dessa Trumptider, om humanism. I Danmark har hon fått en riktig revival. Man har blivit uppmärksam på hur viktigt det är med människor som har ett sådant civilkurage, moraliskt mod och kärlek till sin nästa som hon hade.Louise Hartung verkade se samma kvaliteter. Hon använde Pippi Långstrump för att denazifiera Tyskland. När den första tyska översättningen av boken censurerades varnade Louise för att huvudpersonen inte var sitt vanliga anarkistiska och antiauktoritära jag. Oförtröttligt spred hon berättelsen om den rödhåriga flickan, som trots att hon är världens starkaste aldrig missbrukar sin makt.

Det är ett faktum att Pippi blev en viktig kulturfaktor i Tysklands uppbyggnadsfas. Louise såg att Astrid kunde läka barnen.

Mer läsning

Annons