Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dawes lyckas – utan att spela på könsnormer

/
  • Det finns fler än ett rådande sätt att genomföra saker på,  det verkar ledarna på Dawes befriande nog ha fattat, skriver ÖP:s recensent Maria Karlsson om Dawes våravslutning.
  • Det finns fler än ett rådande sätt att genomföra saker på,  det verkar ledarna på Dawes befriande nog ha fattat, skriver ÖP:s recensent Maria Karlsson om Dawes våravslutning.

Det är roligt att dansa, och det är fullt möjligt att låta unga tjejer vara söta på scen utan billiga anspelningar på deras sexualitet! Leendet släpper sällan taget om mina läppar under de tre ambitiösa timmar som jag betraktar Dawes våravslutning.

Annons

Att det går att göra en glittrande dansshow där man följer musik- och danstrender utan att för den delen blint spela rådande könsnormer i händerna – det lyckas den gigantiska danstruppen på Dawes bevisa.

ta plats, inte bara rent fysiskt på scen, utan också genom attityd och kick-ass-koreografier. Och här verkar det framför allt mer handla om att ha roligt, kul, skoj, tillsammans och mindre om att tvinga in outvecklade kroppar i tajta fodral kombinerat med ålande koreografi – Dawes går sin egen väg. Här passar säckiga streetkläder lika bra på tjejer som på killar, och tjejerna får visa att de är minst lika coola som vilken snubbe som helst. Och så peppar man tjejer med självförtroende.

på dansarnas utstrålning att främsta syftet inte är att försöka se snygg eller het ut, det är att ösa järnet som gäller! Dansarna dundrar in på scen och fullkomligt äger, och självklart är det lättare att äga när man totalt kan fokusera på dansen och slipper krångla med överdelar som glider än hit, än dit. Kläderna sitter där de ska, fyller sin funktion och ser ut att vara bekväma. Dansarnas linjer syns, och det utan att balansera på eller gå över gränsen till det utmanande.

Disconumren flashar en del hud, men här tillhör dansarna uteslutande de äldre och dessutom hamnar en naken mage lätt i skymundan när koreografin inte bygger på sex, utan på kraft och glädje. Med en ”försök se lite sexig ut”-koreografi hade intrycket blivit ett annat. Men nu tar dansarna i stället för sig med besked och ser ut att ha så roligt på scen att jag några gånger faktiskt fnissar högt för mig själv – det smittar!

Musiken i Dawes dansföreställning hör till det som spelas när man klickar på radion eller MTV. Men att man visst kan följa musiktrender utan att trycka upp uppenbart och högljudda kvinnoförnedrande texter i fejjan på den publik som kommer för att se sitt barn dansa blir, i varje fall för mig, tydligt under Dawes tretimmars mastodontshow.

i ett dragking-inspirerat nummer vågar man på Dawes till och med leka och driva med könsrollerna, in på scen kommer ett gäng tjejer i långbyxor, keps, skjorta, väst och lösmustascher – störtskönt! Det finns fler än ett rådande sätt att genomföra saker på, det verkar ledarna på Dawes befriande nog ha fattat.

Mer läsning

Annons