Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De sätter ord på det som ingen pratar om

/

Sorg. Kanske den svåraste av alla känslor vi möter i ­livet, och som kan bottna sig i allt från en anhörigs död, en skilsmässa eller alkoholism i familjen.

Annons

I kväll släpps "Sorg – det mest gåtfulla i livet", en bok som författarna hoppas ska bidra till att fler samtal om sorg faktiskt blir av.

Idén till boken föddes efter att Karin Härjegård och Sonja Wahlén medverkat i Sveriges Radio Jämtlands "Äntligen" och fått mycket respons från lyssnarna.

– De sa att vi sätter ord på det som ingen pratar om, berättar Sonja Wahlén, som utbildar behandlingsassistenter på Birka folkhögskola.

Tillsammans med Karin Härjegård, kyrkoherde i Åre, har hon arbetat med boken under de senaste två åren. När de kände sig färdiga med manuset frågade de tecknaren och konstnären Ulla Granqvist om hon ville göra bilder till boken.

– Jag fick läsa manuset och de frågade om jag ville vara med, men jag låg och malde på det ganska länge. Hur jag skulle berätta om sorg? Den syns ju inte och jag ville inte göra den för dyster. Men när jag fick nyckeln och kom på att jag skulle använda vatten som en symbol kom allt på ett radband, vatten finns i så många olika former och förknippad med olika känslor, säger Ulla Granqvist, tecknare på Östersunds-Posten.

Det var hon som kom på boktiteln "Sorg – det mest gåtfulla i livet".

– Ja, det är så jag tycker att det är. Den är så gåtfull, den kan sätta sig i kroppen. Min erfarenhet är att den är lömsk, den förföljer mig som en livsgåta. Ibland sörjer man fast man inte vet om att det pågår, säger Ulla.

Ett exempel hämtar hon från sitt eget liv.

– Innan vi började med boken, så skilde jag mig. Det gick bra på jobbet men det var så otroligt jobbigt när jag var ensam hemma. Jag tänkte att "jag gillar nog inte att vara ensam", men senare slog det mig att jag kanske hade saknat familjelivet, att jag sörjt skilsmässan. Jag hade inte kunnat förstå att det var sorg. Det var en aha-känsla när jag insåg att jag inte var rädd för att vara ensam. Så länge man kunde rusa iväg, distrahera sig med folk gick det bra, men sedan var det som en våg som sköljde över, säger hon.

Men det är inte bara att sörja själv som kan vara svårt. Att stå bredvid är inte alltid helt lätt.

– När det händer något svårt för någon man känner så tänker man kanske "hur gör jag nu?", man vill inte tränga sig på, gotta sig, men samtidigt visa att man är med dem. En dikt i boken heter "Stannar" och handlar om när man hälsar på någon som har sorg och man bara vill gå hem och titta på tv, men stannar ändå fast det är jäkligt obehagligt, för att stå bredvid en stund, fast det är lättare att inte vara där, säger Ulla.

– Man kan vara ärlig och säga att man inte vad man ska göra eller säga, tipsar Sonja.

Hon tycker också att barn ofta har ett naturligare förhållningssätt till sorg än vuxna.

– De är raka och har en naturlig kontakt med sorg, de lägger inte det i frysboxen, de kan sätta ord på sina känslor, säger Sonja.

Både Sonja och Ulla tycker att sorg och sorgearbete på många sätt professionaliserats i dagens samhälle.

– Vi undviker döden så mycket vi kan. Många har inte sett en död människa. Sorg ska skötas professionellt med krisgrupper, man avsäger sig och överlåter sorgen på samhället, säger Ulla.

– Samtidigt har vi aldrig mått så dåligt som vi gör i dag, fortsätter Sonja.

– Men man behöver inte vara professionell för att stötta varandra, säger Ulla.

Något som de har funderat över samhällets syn på sorg, att man snabbt ska sörja klart och "rycka upp sig".

– Om du sörjer mer än en månad räknas du som deprimerad, säger Sonja.

– Det finns ingen annan känsla som så klart avgränsas, slås in i ett paket och transporteras bort. Men det kanske inte finns någon punkt för sorgen, bara en massa kommatecken, man tar en bit i taget. Om man inte sörjer, tar sorgen sin utryck i andra saker, mat, shopping och andra destruktiva saker för att bedöva sig, säger Ulla.

"Sorg – det mest gåtfulla i livet" ges ut på FB förlag. Boken är formgiven av Annica Nordin. I kväll är det boksläpp på Länsbiblioteket i Östersund

– Boken kan vara en liten tröst, säger Sonja Wahlén.

– Den är en tankekompis för en stund. Man får reflektera själv, vart befinner jag mig i min sorg, säger Ulla Granqvist.

Annons