Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Direktsänd världsopera i Bräcke gav mersmak

/
  • För Ia Falkesdotter och Chris Greiborn från Svenstavik är Metropolitans digitala föreställningar i Bräcke högtidsstunder.
  • Ia Falkesdotter Svenstavik, Åsa Karlström-S, Skålan och Chris Greiborn, Svenstavik, åker på världsopera i Bräcke så ofta de kan.

MUSIK. Länets förnämsta operascen ligger i Bräcke.

Annons

Upplevelsen av direktsänd världsopera i Folkets Hus ger länsborna ett nytt intresse.

– Jag var ingen operaälskare förut men när man börjar titta sugs man med, säger Folkets Hus ordförande Åke Edin. Belåten i lördags när det var fullsatt vid Metropolitans uppsättning av Puccinis Madame Butterfly.

i entrén med marschaller och ljuskandelabrar. Mousserande jordgubbsdrinkar och smakfull snittbuffé ingår.

Pluggande och diskuterande av handling och sångare innan föreställningen. Koll vilka andra som kommer.

I New York alltså.

Jo, timmen före sveper kamerorna över salongen på Metropolitan och man ser hur den fylls och hur människor bär sig åt i New York.

som man bär sig åt i Bräcke.

– Det här har gett mig ett nytt intresse, säger Ia Falkesdotter från Svenstavik, Jag kollar på nätet innan och lär mig om föreställningen för att få ut så mycket som möjligt.

– Man kommer från när och fjärran i länet, säger Johan Toresson som är ansvarig för föreställningarna. Många gång efter gång. I kväll är väl hälften bräckebor och hälften utsocknes.

Den stora duken/skärmen och det magnifika digitala ljudet gör upplevelsen maximal. På många sätt bättre än live på ’The Met’.

Där måste man sitta med kikare för att se mimik och annat.

komma backstage och får direkt kommentarer från svettiga och pustande sångare.

Världssopranen Renée Fleming intervjuar. Det ger stark närvarokänsla.

Men för att vara ”riktig” operapublik måste man gnälla också.

föreställning var faktiskt den sämsta jag hittills sett av Mets uppsättningar.

Främst beroende av att trovärdigheten var noll för kvällens kärlekspar den amerikanska världssopranen Patricia Racette och italienske tenoren Marcello Giordani.

Att föreställa 15-årig japansk geisha när man har mått och utseende som en 50-årig Valkyrian är omöjligt. Lönnfete Giordani hade samma problem i sin roll som Pinkerton.

Ovationerna på The Met var artigt avmätta trots lysande vokala prestationer. Så också i Bräcke.

Jo, det känns rätt att applådera fast man tittar på skärm.

största behållning var fantastisk scenografi, dräktprakt och den japanska trädockan, styrd av tre svartklädda skådespelare. Den var hjärtknipande och föreställde Butterfly/Pinkertons son.

Uppsättningen gav mycket att prata om och diskutera. Världsoperan i Bräcke ger mersmak.

Mer läsning

Annons