Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen om ett svenskt Davos

/

Bergbanan i Åre.

Nu som för hundra år sen vänds förväntansfulla ansikten upp mot berget.

Annons

Drömmen om puder, en god lunch eller ett kittlande åk i kälkbanan – en solig söndag i februari 2010 är Åre Bergbana fylld till bristningsgränsen med turister.

Breda skidor, brädor och snowracer – gore-tex i stället för vadmal.

Nu som för hundra år sen vänds förväntansfulla ansikten upp mot berget.

En och annan passagerare har plankat genom barnens älgingång och jag undrar hur många banan mäktar med.

Förr i tiden fick banan ström från Tegefors kraftverk och då och då behövde maskinisten ringa och be om lite mer ström för att banan skulle orka upp för den brant- aste delen.

Med ett ryck sätter sig den blåa vagnen i rörelse. Vagnarna har kvar sina originalchassier men träkarosserna byttes mot plåt på 50-talet.

Meter för meter dras banan upp av stålvajern och nu syns redan den röda vagnen glida ner från Fjällgården.

Redan 1891 fanns en artikel i Turistföreningens årsskrift med titeln ”Om en bergbana på Åreskutan”.

1903 besökte Carl Olof Rahm Åre för första gången och idén att omvandla bondbyn till ett idrottscentrum började gro.

Julen 1905 vistades Rahm i Davos.

Han bodde på Villa Helvetica, inte många meter från dalstation-en till Schatzalpbahn som kom att bli Årebanans förebild.

Troligen åkte han banan upp på Schatzalp (1861 möh) och kanske kälke ner för den 2.8 km långa kälk- och bobsleighbanan.

På Schatzalp fanns på den tiden ett stort sanatorium, en av förebilderna för Thomas Manns sanatorium Berghaus i romanen ”Bergtagen”.

Under sin vistelse i Davos studerade Rahm byns infrastruktur, iakttog myllret av internationella gäster och började drömma om Åre som ett svenskt Davos.

Åter hemma i Sverige skrev han ner sina idéer. 1907 publicerades Åre-Projektet, där Rahm detaljerat redogör sina planer för Åre.

Först beskriver han landskapet omkring Åre:

”Där finns allvarliga granskogar och leende björkdungar, majestätiska fjäll och bördiga åkerfält, väldiga vattenfall och täcka skogssjöar”.

Rahms tydligt formulerade mål var att utveckla Åre till en centralplats för vinteridrott. Detta var något nytt för Åretrakten som hittills framförallt hade attraherat sommarturister och luftgäster.

Navet i projektet var bergbanan.

Den var från början tänkt att dras ända upp på Åreskutan. Men Rahms projekt sträcker sig mycket längre än så.

Han insåg tidigt att det krävdes kontroll över hela infrastrukturen. Därför innehåller Åre-Projektet också planer på ett elverk, vägar, hotellbyggen och inköp av tomter.

Storslagna och kostnadskrävande planer. Bara bergbanan beräknades kosta 220 000 kronor.

1908 lyckades Rahm bilda Åre Aktiebolag och byggandet av banan påbörjades omedelbart.

I slutet av februari 2010 sitter jag på Landsarkivet i Östersund och bläddrar i Åre Aktiebolags varu- och inventariebok.

Mellan december 1908 och april 1909 köpte bolaget cirka 750 kilo dynamit och 3 000 knallhattar.

Det måste ha varit svårt att hitta det ”rogifvande lugn” som Rahm nämner i Åre-Projektet under byggnadstiden.

Jag undrar vad dåtidens Årebor tyckte om Rahms planer och förvandlingen av deras by.

En enda lokal representant fanns med i styrelsen, dåvarande kommunalnämndens ordförande E. J. Jakobsson. Övriga styrelseledamöter var liksom Rahm bosatta i Stockholm.

Bergbanan konstruerades av de schweiziska firmorna Strub & Peters, Zürich samt Giesserei von Roll, Bern. Den senare var även inblandad i byggandet av Schatzalpbahn.

Den 7 mars 1910 var det dags för den högtidliga invigningen av banans första etapp, från Åre Torg upp till Östra Platån, en sträcka på 790 meter.

Dåvarande landshövdingen J. Widén höll invigningstalet, därefter fortsatte festen med middag och bal på Fjällstugan. Dagen efter invigningen startade den första Åreveckan med tävlingar och nöjesarrangemang.

Rahm hade inte bara studerat Schatzalpbahn i Davos utan även tagit med sig bobsleighsporten som han introducerade i Sverige under Åreveckan.

För detta ändamål hade Åre AB byggt en 1,7 kilometer lång kälkbana från Östra Platån ner mot Åre. Målet var att bobsleighsport-en skulle göra Åre till en turistort med internationell slagkraft.

Liksom Åres är också Davos utveckling runt 1900 präglad av en mans initiativkraft: läkaren Alexander Spengler.

Spengler, en tysk vänsterradikal, sökte 1851 asyl i Schweiz och hamnade i Davos.

Han började experimentera med tuberkulosterapier och redan 1865 lyckades han locka de första vinter- gästerna till Davos.

Spengler var involverad i byggandet av Schatzalpbahn och sanatoriet.

Till skillnad mot Åre var luftgästerna och tuberkulospatienterna ännu en lång tid framöver en stor målgrupp.

Först på 50-talet (efter att man hade forskat fram tuberkulosmedicin och liggkurerna definitivt blev förlegade) byggde man om sanatoriet på Schatzalp till ett hotell.

Operationssalen blev sim- bassäng, röntgenrummet en röksalong (!). Schatzalp blev nu – 40 år efter Åre – en ort för idrottare i stället för en plats för sjuka.

Medan Östra Platån numera är känt för stimmig afterski har man valt en annan väg på Schatzalp. Hotellet renoverades varsamt, Jugendstilinredningen är bevarad, liksom balkongerna med skiljeväggar i lärkträ.

Här är det lätt att hitta lugn och ro och tänka sig tillbaka till Hans Castorps sanatorietid.

Under nuvarande vintersäsong återinvigdes Schatzalp skidområde. Området marknadsförs som slowmountain, alpernas första långsamma skidområde.

Den gamla bygelliften finns kvar, det förekommer endast natursnö och inte mer än max 500 gäster får tillträde till området per dag.

Tystnad i stället för partystämning, meditativt glid i liften i stället för expressfärder i luften.

Satsningen ses inte med blida ögon i Davos, Schatzalps aktiebolag betraktas som störande konkurrenter och har förväg-rats anslutning till bergbanornas tarifförbund.

Det påminner om de många strider som utkämpats mellan hotellägare och trafikbolag i Åre de senaste hundra åren.

Åre Bergbana kom aldrig längre än till Östra Platån och bara en bråkdel av planerna i Rahms Åreprojekt förverkligades. Men ändå var satsningen lyckad och av stor betydelse för utvecklingen av Åre.

På sätt och vis kan byggandet av kabinbanan 1976 ses som fullföljandet av Rahms planer på en bana upp på Åreskutan.

Hundra år efter vinterturismens början går satsningarna både i Davos och Åre åter åt motsatt håll. Sommarturisterna blir allt viktigare för lönsamheten.

Dessutom satsas det på konferensturister, Davos har sitt World Economic Forum, Åre sina EU-toppmöten.

Med en duns stannar bergbanan, vi har kommit fram till bergstationen på Östra Platån.

Pjäxor klampar i stentrappan, alla är ivriga att lämna den mörka gången och komma ut i solljuset.

Jag tittar upp mot skutan och tänker att Åre borde bli vänort med Davos. Davos kommunvapen är förresten ett kors i blå-gult.

Sen sätter jag mig på snow- racern och susar ner mot Åre Torg, en kittlande upplevelse nu som för hundra år sen.

Och nu som då finns drömmen om fartfyllda upplevelser och utvecklingen av Åre kvar.

Mer läsning

Annons