Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elever snart i mål med sitt ”maraton”

/
  • Det är både skratt och allvar när Birkaeleverna repetrerar inför ”I tonsättarnas himmel”

– Bara en minut, jag måste tänka ... nu har jag tänkt klart! Herrar går ut där, och damer går ut där, deklarerar regissören Marie Feldtmann och pekar med bestämdhet i de riktningar hon avser.

Annons

Samtliga musikelever från Birka Folkhögskola befinner sig på Svarta Lådan för att repa inför fredagens premiär av uppsättningen ”I tonsättarnas himmel”, med manus och regi av Marie Feldtmann. I ”I tonsättarnas himmel” sitter kompositörerna Mozart, Purcell, Bizet, Beethoven och Gershwin tillsammans i sin himmel och förfäras över hur kärlek gestaltas i musiken i dag, allt verkar bara handla om sex anser de. En diskussion uppstår om vem av dem som har skrivit den bästa kärleksduetten genom tiderna, och de fem herrarna bestämmer sig för att saken ska avgöras i en tävling. På scen framförs sedan kärleksduetter från bland annat Carmen, Porgy och Bess och Trollflöjten.

några dagar på sig att repa på plats och allt ska sättas – ljus, ljud, sortier och entréer – det gäller att inte krocka med varandra. Regissören ber om en kort paus, och blir servad med vatten.

– Det är som ett maratonlopp man gör dagarna innan premiär, det är många saker att hålla reda på och man får tänka om allting när man börjar repetera på scen. Men eleverna är otroligt lätta att jobba med. Det är ju många saker de är ovana vid, talrepliker är till exempel någonting helt nytt för många, berättar Marie Feldtmann.

Manuset beskriver hon som ett ”hantverksmanus”.

– Det är ingen självständig konstnärlig produkt, eleverna behöver utmanas och det finns en strikt tanke bakom. Manuset är alltså inte skapat helt fritt ur världsrymden direkt, förklarar hon.

Stämningen under repet i lådan är skämtsam, men med fokus på uppgiften. Marie Feldtmann susar runt i scenrummet med total koll på både elever och detaljer, hon rättar till små skavanker och ger handfasta råd än här, än där. Medan vi pratar avbryts hon då och då av elever som har funderingar kring ingångar, scener och kostymer.

– Tänk lite hippie, New York, någon som lever på marijuana och groddar, ger regissören som råd till en undrande medlem av ensemblen, som försöker lösa ett klädproblem.

är en produktion mot alla odds, berättar Marie Feldtmann. Alla hjälps åt och gör vad som behövs, det plockas ihop, sys och lånas ur teaterns förråd. Man jobbar efter ett roterande schema, finns det fem pianister så får de helt enkelt varva. Det är ett intrikat schema att få allting att fungera. Men entusiasmen är stor hos Birkaeleverna.

– De är väldigt duktiga! När man jobbar med professionella kan man gå åt lite hårdare, här är det en lite annan tongång. Nu handlar det om att eleverna ska vara så bra som möjligt, inte att jag ska visa upp mitt koncept. De är på väg och påstår ingenting annat, man blir väldigt öm i hjärtat, berättar Marie Feldtmann.

Marita Ramberg Röte från Trondheim går andra året på Birkas klassiska musiklinje. Hon spelar rollen som Carmen, som i en scen försöker förföra Don José för att kunna lura sig ut ur det fängelse där hon sitter.

– Det svåraste är att jag ska dansa, agera och ha energi utåt samtidigt som jag ska sjunga – jag får inte glömma bort att andas!

första gången hon blir regisserad, sminkad och klädd i scenkostym. Marita Ramberg Röte har nämligen sjungit och stått på scen sedan hon var elva år.

– Jag har plockat ihop Carmens kläder själv, jag har ett helt kostymlager hemma från alla uppsättningar jag varit med i.

Om det blir någon kyss mellan Carmen och Don José är inte riktigt bestämt ännu.

– Det är svårt att få det att se hett ut, utan att det går överstyr, skämtar Marita som också har sin pojkvän med i ensemblen.

Hon ser fram emot fredagens premiär.

– Det kommer att gå fint!

Mer läsning

Annons