Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elin Forssell tillbaka med sitt njutbara måleri

/
  • Ahlbershallen mönstrar installationer och måleri av Anna-Lena Törnström från Umeå. Här: It`s not a house.
  • Bilder av unga ”oetablerade” visas just nu på länsmuseets caféteria – här Agneta Jonassons Vårpromenad och till höger Erica Flingdals Herren.
  • På Bolin och Bastard visas färgstarkt måleri av Elin Forssell från Uppsala

GALLERI BOLIN & BASTARD: ELIN FORSSELL

Annons

Elin Forssell, Uppsala, återkommer på Bolin & Bastard med måleri – det var fyra år sedan sist.

Och som den gången, ropar det från väggarna i näst intill obrutna klanger och det sker i kontrastrik högspänning: rött mot grönt, klargult mot blått.

I endast några få fall bryter konstnären ned klangerna till mer jordiska nivåer.

Elin vill berätta, framför allt om möten, det kan vara en plats i Chile eller en lägenhet i någon av miljonprogrammets långhuslimpor.

Man umgås; det kan vara måltider, eller under en fest eller så är det pokulerande i finrumssoffan, samtal i köket mellan tonåring och mor, det är lekande barn på en trottoar.

Någon gång stirrar en ensam unge ut mot betraktaren från köksbordet.

I bilden Väntan står ett par; en flicka och en kvinna väntande otåligt på att den efterlängtade skall komma.

Kvinnan ser skräckslagen ut. Varför?

Är hon rädd för att något hänt på vägen?

Man vet inte. Elin Forssells måleri bär det naivistiska eller naiva måleriets alla tecken; omvänt perspektiv, tafatt målade figurer, ytmässighet, där figurer och föremål är strödda över ytan, föremålen svävar och färgerna är lyckliga.

Men frågan är om inte mörka stråk går genom idyllerna emellanåt, sänker samtalstonen, skräck löses då och då ut ur den blommiga färgen som till exempel i nämnda Väntan.

De bästa målningarna där konstnären får ihop komposition och färg räcker mycket långt – man gläder sig till exempel över det där huset i lite mer jordiska färger.

Vill man njuta av måleri just nu är Galleri Bolin & Bastard platsen.

AHLBERGSHALLEN: ANNA-LENA TÖRNSTRÖM

Mer svårgripbart är Anna-Lena Törnströms Umeå konst på Ahlbergshallen.

Här blandas måleri med installationer och videokonst.

Motiven är dels pastost målade, färgen krämig och tungt mättad som i Jordsmycken som består av sju målningar i olja.

Kvinnofigurer tecknade i färg med grova konturer. Klädesplagg som i den stora Venus är också en människa, i den lilla målningen Kortbyxan och i Jackan.

Den stora triptyken (?) Para diset är ytmässig och dekorativ med sina rytmiska blomställningar.

I det övre rummets mitt har konstnären byggt ett torn av kartonger men titeln upplyser oss att It´s not a house.

I kartongerna syns urklippta och inklistrade plagg (från någon postorderkatalog), liksom högklackade och andra typer av skor. En video som visar en resa är placerad i ett av lådfacken.

Rör det sig om livsresan där plaggen visar olika stadier. Pyramidens topp består av en tom låda – alltså inget plagg.

Handlar det om att vi nakna går ur livet? Inte gott att veta, Ibland – på surrealistiska manér – bryter titlarna mot vad som visas så att sprången blir mycket stora.

Nej, jag har svårt att ta till mig.

CAFÉTRIAN LÄNSMUSEET: ARTIRAGAZZI

Sju unga och icke etablerade visar sin konst på Caféterian länsmuseet.

Om deras situation som blivande konstnärer kunde man läsa i lördagsnumret av denna tidning, om svårigheterna för unga oetablerade

Ja, det är inte lätt och konstnärsmateriel med artistkvalité kostar.

Dock har man en känsla av att det är gott om utställningsytor i länet och det behöver inte kosta så mycket att bruka dem.

Men det är roligt att se att det gryr och bubblar av kreativitet bland många unga i denna provins.

Men till utställningen: Det är en brokig samling bilder som inte umgås utan gnissel men som var för sig glimmar till – emellanåt.

Teckningar av Christoffer Svensson och expressionistisk svärta som hos Agneta Jonasson har något.

Den senares Vårpromenad är riktigt bra, den har något aggressivt och ironiskt över sig, samtidigt utförd med schwung, bra den.

En mycket märklig passionsbild avslöjas i Herren av Erica Flingdal.

Enkelt, gripande om försoningens mysterium.

Mer läsning

Annons