Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En reflekterande King

/

Stephen Kings förmåga att utvinna nya nyanser i spänningsromanen imponerar, skriver Crister Enander

Annons

Språket lever ett eget liv i hans dator. Fingrarna far över tangenterna. Orden skapar sedan skräck, främmande världar och fasor. Men Stephen King är framförallt en framstående skildrare av det lilla amerikanska samhällets mentalitet. Dess inskränkthet, en illa dold girighet och fixering vid pengar; dess illasinnade skvaller och bigotta missunnsamhet. Jag undrar om någon samtida amerikansk författare överträffar upptakten till mastodontromanen ”Köplust”. Inte ens Joyce Carol Oates skapar en så tyglade frenesi – men deras angreppssätt är alltför olika för att kunna jämföras.

Så här formulerade Lars Gustafsson det: ”Denne store, dystre, tunge, ständigt öldrickande grobian från Maine, med sin tystnad och sina huvudvärkstabletter, har – olyckligtvis, skulle någon kanske säga – kommit på modernismen, och sannerligen försöker han inte gestalta sin värld av tvångsföreställningar på sitt eget överkrångliga språk. Det enda han har är egentligen sin neuros, den enorma självupptagna skräcken och det kalla vita hatet, och han har, nästan som om han hade på något magiskt sätt usurperat den, en hemlig dörr som leder till allas vår sjuka tolvårsålder.Men denne man är där.

Kings senaste två romaner är thrillers, och nu kommer den avslutande volymen i trilogin, ”Sista vakten” – i en skicklig översättning av John-Henri Holmberg. ”Mr Mercedes” och ”Om den som finner” heter de tidigare böckerna. Vad som imponerar hos King här är hans förmåga att utvinna nya nyanser och skapa närvaro genom att hämningslöst använda – som om han verkligen inte brydde sig – genrens schabloner och på något svårfångat sätt få dem att framstå som nyuppfunna.

Trilogins tragiske huvudperson, Bill Hodges, är sjuk. Magen värker. Han har ingen aptit. Dessutom har han tvingats till en tidig pension från arbetet som kriminalinspektör. Han får inte ens licens som privatdetektiv. Så tillsammans med den osedvanligt begåvade och aningen dysfunktionella Holly Gibney driver han firman Hittelönarna. Det tredje hjulet, Jerome Robinson, dyker upp först senare.

Hodges är en äkta förlorare. Livet gav inga vinster. Allt verkar hamna på förlustkontot. Förutom att han faktiskt har fångat Mercedesmördaren, och löst ett antal svåra fall. Hartsfield, som seriemördaren heter, är inlåst på sjukhus, fast i en rullstol – diagnos: kronisk katatoni. Det börjar med ett mord följt av självmord. En äldre mor är mördaren och självmördaren, och hennes dotter som är förlamad från bröstet och nedåt. Självmorden blir fler. Även personer som står Hodges nära tar oväntat livet av sig.

”Sista vakten” handlar om kontroll. Den handlar om makt. Om absolut makt över andra människor; en förmåga att kunna kontrollera andras tankar så att de agerar mot sin vilja och följer en annans. Den ultimata makten. Den handlar även om en läkare med hybris, driven av förakt för regler och enskilda människoliv.

Stephen Kings författarskap har genomgått en del förändringar. Det märktes tydligast i ”Liseys berättelse”. Motivkretsen har blivit en annan, handlingen mer renodlat realistisk och uttalat existentiellt reflekterande.

King har kvar förmågan att efter bara ett par tre sidor ha naglat fast intresset. Han griper tag i läsaren – han liksom sträcker ut näven och håller fast i nervtrådarna – och släpper sedan inte taget. Han är vår tids Charles Dickens. Han skriver för en stor publik. Ur sitt inre formar han en mångfald av gestalter, öden och ödesdigra tilldragelser – ofta genom okända hot som riskerar att krossa vardagens trygghet. Han angriper, som Dickens, tidens missförhållanden och orättvisor.

Illusioner brister. Vanföreställningar spricker som gamla bölder. Verkligheten blir synlig, konturskarpt och omöjlig att undvika. Han skildrar vår tids fasor och missförhållanden. King drivs av ett stort patos. Där Dickens effektiv använde tidens sentimentalitet och ur den skapade drabbande skildringar av svåra förhållanden använder i stället Stephen King spänning. En spänning vars syfte är att blottlägga en orättvis samtid.

Mer läsning

Annons