Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fascinerande resa i målarlandskap

/

En mycket fin jubileumsutställning med en av länets främsta konstnärinnor. En omtyckt målare har valt nya stigar. Sommaren bjuder på speciella utställningar …

Annons

I år är det 100 år sedan Ingegerd Gothe föddes. I lördags var det vernissage i Hackås Maskin & Kulturs fina lokaler för en stor jubileumsutställning. Ingegerd Gothes brorsdotter, konstnärinnan Elisabeth Gothe, introducerade utställningen och spelade fina musikstycken med kopplingar till sin faster.

Totalt är det över 70 verk som visas. Äldst är den lilla akvarellen ”Fjälltur” som Ingegerd målade när hon var 12 år gammal. Och redan där finns de motiv som sedan kom att följa henne genom livet; samer och fjällen. De tidiga oljemålningarna med sina avskalade motiv, de tydliga konturerna och renheten känns väldigt rätt i tiden i dag, nästan 70 år efter att de målades. Sedan kom en period med abstrakta målningar, ofta i tempera. Hon ägnade sig också åt träsnitt. Och på äldre dar blev det akvareller och mer avbildande igen.

Ingegerd Gothe bodde halva året på Söder i Stockholm och halva året i Frostviken. Här i Jämtland bodde hon i Jorm, Brack, Håkafot och i Stora Blåsjön. Och hon målade sig runt i naturen, runt om i nordligaste Jämtland. Hon ville vara nära motiven och var bokstavligen ute i ur och skur och kunde komma tillbaka från sina målarturer alldeles våt efter regn, eller väldigt myggbiten.

Utställningen i Hackås innehåller så mycket. En hel vägg domineras av porträtt i svartkrita. Ansikten som lever och talar till oss över årtiondena. De nästan abstrakta landskapen där det kubistiska Brackåfallets vatten skär sig över duken i kantiga strömmar eller där Blåsjöfjället blir ett linjespel i tempera över den stora duken.

De senare akvarellerna försöker fånga in landskapen mer realistiskt. Där blir det mer vackert och inte riktigt lika intressant som i oljorna eller i målningarna i tempera.

Ingegerd Gothe var en kvinna med engagemang; i samepolitik, i miljöfrågor och i sitt skapande. Det är faktiskt rätt stort att möta hennes konst från den första målningen 1924, fram till hennes sista levnadsår 1987. Det är en fascinerande resa i ett målarlandskap som var hennes eget. Och för oss som har Frostviken djupt i våra hjärtan är det förstås ännu större.

Jubileumsutställningen finns kvar till 31 juli.

Hos Wikners i Persåsen är det sommartid alltid flera utställningar på gång.

I den stora utställningssalen hänger det målningar av Kaj på Höjda. Det är stora målningar i akryl. En blå ton slår igenom i de allra flesta målningar. Det är blått både i färg och i motiv. En Kaj på Höjda som för en stund har lämnat de idylliska hästarna och låter sina färger skildra ett oroligare liv. Motiven är människor i utsatta situationer, utsatta av livet, av vädret och placerade i en orolig värld.

Här vandrar pensionärsparet, paret med barnvagn, fiskaren på den svaga isen. Det är ett måleri som fångar in betraktaren och drar in oss i bildens utsatthet. Vad kan vi göra, kan vi hjälpa till, ska isen brista, ska barnvagnen blåsa bort, hur långt orkar man gå med rullatorn …

Det är för mig en helt ny sida av Kaj på Höjdas måleri. En sida som griper mig med sin kraft, sin rörelse och sitt inkännande. Väl värt att uppleva. Utställningen finns kvar till 2 september.

I samma stora sal finns också stora bilder huggna i trä av Wiggo Schultz. Det är stora trätavlor i skarpa färger som fångar in mönster och djup och gärna drar åt rymden och evigheten. Titlar som ”Explosion/Implosion” och ”Starbirth” säger lite vad det handlar om. I bildhuggeriet vill Wiggo kittla vår fantasi och ta med oss till livets och universums ursprunglighet. Och att det just är hugget i trä stimulerar fantasin på ett helt annat sätt än om det varit målat på duk. Utställningen finns kvar till 5 augusti.

I Persåsen finns också fler utställningar med glaskonst, foto och en hel del grafik. Hela huset är fullt av konst vid sidan av det egna konsthantverket. Så konstkrönikan kommer att återkomma till Wikners i Persåsen fler gånger framöver.

På Urbn Arts visas just nu en utställning med två helt olika konstnärstemperament.

Mårten Wallin målar i olja. Det är abstrakt, det är expressivt och där finns ett tempo som skapas av oroliga, hårt bearbetade ytor och färgstarka kontraster. De fem målningar som visas har också getts fascinerande titlar som ”Jag ska klistra upp dig med socker i luften” eller ”Vi var alla väldigt förtjusta över att få bära vanliga kläder”.

Ida Norlén visar grafik och tusch. Hennes verk är bland de jag minns bäst från Konstskolans senaste utställning. Det är innehållsrika lite fantasyartade motiv. Bilderna växer fram nästan organiskt och bildspråket är fantasifullt. Ida Norlén är på väg någonstans.

Förra veckan visades en helt felaktig bild som påstods vara skapad av Ida Norlén, det var den inte ...

Det är perfekt som Urbn Arts gör: att blanda flera olika konstnärer som inte ensamma riktigt ännu förmår fylla en utställning. Mårten och Ida ser jag gärna mer av framöver.

Galleri Remi öppnade i lördags sin lilla sommarutställning. Sommarblandningen visas fram till på söndag. Här kan man få se måleri av både Elisabeth Gothe och Ingegerd Gothe och från en hel del av dem som ställt ut på galleriet under det senaste året.

Roligast är det att återse Kate Lyddons fascinerande och smått absurda bildvärld. Tre mindre målningar av Hans Lannér fångar också ögat med sin sköna återhållsamhet. I övrigt finns här ett kraftfullt fjällmotiv från Bengt Ellis, lite Kåre Henriksson med mera.

Mer läsning

Annons