Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunilla Kindstrand har slutat som kulturchef: Nu vill jag ta kommandot över min tid igen

Även om Gunilla Kindstrand efter fem år i olika funktioner nu lämnat Mittmediakoncernen för att satsa på egen verksamhet, finns hon kvar i Hälsingland. Den nya basen är huset i Stömne, Delsbo.

Annons

Gunilla Kindstrand ser fram emot att få mer tid att renovera huset i Stömne, Delsbo och att kunna styra sin egen tid bättre framöver.

Den som träffat Mittmedias tidigare kulturchef Gunilla Kindstrand vet att hon kan vara oerhört fokuserad, skarp i intellektet och har en förmåga att få saker och ting gjorda. Hennes professionella nätverk är stort och hon har koll på vem och vilka som kan bidra med kunskaper eller diskussionsinlägg.

Under de fem åren i Mittmedia har hon hunnit arbeta som kulturredaktör på Gefle Dagblad 2011–2012, vara chefredaktör på Hälsingetidningarna 2013–2015 och kulturchef för hela Mittmedia 2015–2016.

Varför slutar du nu, när Mittmedia blivit ännu större?

– Nu börjar ett nytt kapitel i Mittmedias utveckling och jag vill gå vidare, och styra över min vardag på ett annat vis.

– Kulturen genomsyrar betydligt fler områden i dag, och på så sätt har den demokratiserats. Allt större pengar strömmar genom sektorn, både privata och offentliga. Kulturjournalisterna har numera ett otroligt brett fält att bevaka.

Det har stundtals varit ett tungt arbete att hitta nya sätt att arbeta och organisera tidningarna i ekonomisk motvind, men Gunilla Kindstrand föredrar att lyfta fram det positiva.

– Det har varit fantastiskt att få vara med i en historisk brytningstid för mediebranschen och ha haft inblick i de centrala, strategiska diskussionerna, säger hon.

Vi får backa bandet för att ta allt från början. Till barndomen i Linköping, i ett trångt arbetarhem, där böckerna gav en tillflykt under ensamma kvällar när föräldrarna jobbade eller när det var alltför larmigt i hemmet.

– Linköping hade ett fantastiskt gammalt bibliotek som gav mig den befriande känslan att hur mycket jag än läste så skulle böckerna aldrig ta slut. Det var nog en helt grundläggande upplevelse i mitt liv – att det alltid finns mer att upptäcka.

Hon blandade läsningen av nytt och gammalt, vuxenlitteratur och barnböcker om vartannat.

Efter gymnasiet jobbade Gunilla som brevbärare och städerska och ingen hemma hade några förväntningar på att hon skulle studera vidare.

– Det var en kompis, en granne, som kom in på Journalisthögskolan och det blev en aha-upplevelse. Om han kan så skulle ju också jag kunna gå där.

Journalistpraktiken gjorde hon på Gefle Dagblad, 1978, och sedan kom hon tillbaka till Gävle där hon arbetade både på GD och på Arbetarbladet, som redigerare, polisreporter och kulturredaktör.

Men så gick hon på en presskonferens om nystartade Folkteatern 1982, där första chefen Peter Oskarson presenterades, och efter den dagen var de ett par. Det blev händelserika år med fem barn och flytt till Helsingegården i Järvsö 1990 med teaterprojekt på Träteatern, teaterutbildningar och kurser.

– Det var en äventyrlig tid med många olika viljor. En otroligt lärorik tid som krävde osannolikt mycket energi. För barnen var det ett rikt liv, med en sorts gränslös fantasi ständigt närvarande i vardagen, en rad husdjur och många trygga vuxna runt omkring.

Fjorton intensiva år när Peter var konstnärlig ledare och Gunilla spindeln i nätet som höll koll på produktionsplan, djur, barn, konstnärligt innehåll, restaurang med mera.

Vedboden är fylld hemma hos Gunilla Kindstrand i Stömne, Delsbo.

– Vi som jobbade där hade en mycket, mycket stor lojalitet med varandra, konstaterar hon.

Gunilla Kindstrand blev känd för en bred allmänhet när hon började som programledare på Sveriges Television och litteraturprogrammet "Röda rummet" i mitten av 1990-talet, en tidig föregångare till Babel.

Många som mötte henne då, på Helsingegården, undrade hur hon orkade, med allt arbete i Järvsö och pendlandet till SVT i Sundsvall.

– Med fem ungar så lär man sig ta reda på tiden. Det gäller att göra saker direkt, i morgon vet man inte hur livet ter sig.

Kapitlet Helsingegården och Järvsö tog slut i samband med att Gunilla Kindstrand och Peter Oskarson separerade 2004 och flyttlasset gick till Hudiksvall.

Under åren därefter arbetade hon i sitt eget företag med museiutställningar i Stockholm och Hudiksvall, med utredningar, kvalitetsgranskningar och med att leda debatter med mera. Det blev några böcker också av bara farten. Styrelseuppdrag i bland annat Sveriges Radio och Konstnärsnämnden kan hon också sätta upp på sitt digra CV.

Men så, efter att hon varit borta från tidningsbranschen i 25 år, hörde Gefle Dagblad av sig och övertalade henne att bli ny kulturredaktör efter Björn Widegren.

– När jag kom dit hade faktiskt inte särskilt mycket hänt sedan jag var där senast. Kulturlivet bevakades på ungefär samma sätt och efter samma överenskommelser. Lokaltidningarnas nyhetssajter nöjde sig med att vara skyltfönster för papperstidningen.

Men så hände saker väldigt snabbt. Mittmedia växte, den digitala utvecklingen närmast exploderade samtidigt som prenumerationerna minskade. Efter bara ett år på posten blev hon tillfrågad att bli chefredaktör för de fyra dagstidningarna i Hälsingland: Hudiksvalls Tidning, Söderhamns-Kuriren, Ljusnan och Ljusdals Posten.

– Det var verkligen oväntat, och uppdraget från början var att utveckla journalistiken och fördjupa den lokala närvaron, berättar hon.

På bara några få månader ändrades alla förutsättningar igen, när tidningskrisen gick in i ett akut kritiskt stadium.

– Ingen hade kunnat förutse denna extremt snabba förändring. Det fanns ingen att ställa till svars. Jag känner mig ödmjuk inför de enorma krafter som digitaliseringen frigör – man kan inte överskatta den digitala logikens effekter på våra liv.

Jobbet som chefredaktör kom till stor del att handla om att genomföra besparingar och drastiska förändringar, då 20 personer på Hälsinglands lokaltidningar fick sluta och en helt ny organisation tog form.

Med förändringen krävdes också nya sätt att arbeta inom koncernen. För att få loss kraft infördes gemensamma samarbeten över regiongränserna, inom sport, opinion, kultur och så vidare, där Gunilla Kindstrand blev kulturchef över en stor kulturredaktion som nu växt till att omfatta 28 tidningar. Samtidigt som digitaliseringen påverkat tidningarna har också samhället förändrats.

– Kulturen genomsyrar betydligt fler områden i dag, och på så sätt har den demokratiserats. Allt större pengar strömmar genom sektorn, både privata och offentliga. Kulturjournalisterna har numera ett otroligt brett fält att bevaka. De många recensionerna, framför allt av böcker, som vi hade förr har övertagits av andra former av berättande och andra fördjupningar. Urvalet är strängare. I dag är också läsarna betydligt mer närvarande i det vi gör.

Vad händer nu?

– Jag vill hitta ett friare förhållningssätt till min yrkesroll och ta kommandot över min tid igen. De senaste åren har krävt ständig, ja stundlig, uppdatering och ett oavbrutet inflöde av information att processa. Det är lätt att en sådan som jag utvecklar en förrädisk tanketrötthet. Mediebranschen går en svår framtid till mötes. Möjlighetsrummet krymper hela tiden. Jag skulle gärna vilja arbeta i andra sorters tankesystem framöver.

Gunilla Kindstrand har lämnat Mittmediakoncernen för att få tid att ägna sig åt annan verksamhet i egna företaget.

Vad ska du göra?

– Jag har blåst liv i mitt gamla aktiebolag och har fått en del förfrågningar om utredningar, idéutveckling och skrivande. Jag räknar med att kunna sitta hemma i Delsbo och jobba en stor del av tiden framöver.

Mer läsning

Annons