Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höglunds bildpoesi får Astridpris

Bilder talar till människor på ett mer direkt vis än ord, tror Anna Höglund. Nu får hon Astrid Lindgren-priset för sina poetiska och precisa berättelser för stora och små.

Annons

STOCKHOLM 20161114Författaren och illustratören Anna Höglund tog på måndagen emot Astrid Lindgren-priset av förlaget Rabén & Sjögren i Stockholm. Priset för hon med motiveringen att hon

När Anna Höglund började som konstnär fick hon ofta höra att hennes målningar var alltför berättande. Tur var kanske det, för sedan dess har hon skapat bildberättelser som har berört de allra minsta såväl som tonåringar och vuxna.

För det tilldelas hon nu årets Astrid Lindgren-pris.

Det är jätteroligt att få ett pris som handlar om berättandet. Jag tycker inte att jag har så mycket likheter med Astrid Lindgren, förutom möjligtvis en respekt för historien.Kanske får jag priset för lång, trogen tjänst, säger hon skämtsamt.Byter teknik

Anna Höglund debuterade 1982 med "Sagan om pannkakan" och har sedan dess gett ut ett 40-tal böcker. Ibland både skriver och målar hon, ibland illustrerar hon andras texter, till exempel har hon flera gånger arbetat med Ulf Stark.

När jag gör allt själv tänker jag först att det ska vara mycket text. Men sedan reducerar jag den tills det knappt blir någon text kvar. Man kan berätta väldigt mycket med en bild, säger hon.Priset får hon med motiveringen att hon "både skriver och tecknar poetiskt och precist, egensinnigt och vackert, samtida och tidlöst om relationer, känslor och identitet”.

I tröstbranschen

Tre berättelser är Anna Höglund själv särskilt fäst vid: "Mina och Kåge", "Först var det mörkt" och "Om detta talar man endast med kaniner". De är alla skapade på olika vis, med teckningar som fångar Mina och Kåges kroppsspråk, färggranna målningar för de mindre samt collage.

Jag byter alltid teknik så att jag inte ska bli trött på mig själv. Olika berättelser kräver också olika uttryck, säger hon och hyllar bilderboken som det "ultimata uttrycksmedlet".Jag tycker om att man kan stänga in sig i sin friggebod och göra en helt ny värld, säger hon.I början var hon inspirerad av John Bauers sagoton men sen upptäckte hon Maira Kalman och blev upplyft av att "få rita lite fult och ha lite kul". Bildspråket i hennes "Om detta talar man endast med kaniner" har hyllats för sin egensinniga och melankoliska estetik. Anna Höglund brukar inte teckna för någon specifik ålder men inför den boken hade hon pratat med en 13-åring om livets stora frågor, som varför allt känns meningslöst.

Jag är lite i tröstarbranschen. Det blir ofta så för mig. Egentligen handlar det mest om mig själv förstås, säger hon.

Elin Swedenmark/TT

Mer läsning

Annons