Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Icke troende på offensiv mot religiositeten

/
  • Eva Dahlgren är en av de kända svenskar som nu i intervjuboken Personligt berättar  att de inte har någon gudstro och som argumenterar för en icke religiös livshållning.
  • Lena Andersson  anmäldes till radionämnden efter sitt Sommarprogram som kritiserade föreställningar om Jesus.
  • Stellan Skarsgård medverkar i boken Personligt, där icke troende berättar om  sina vägval.
  • Åke Ortmark berättar hur han tidigt intog en icke religiös livs-åskådning.
  • PC Jersild menar att han nog revolterade mot föräldrars religiositet, men att den åsikten sedan mognat till en icke troende inställning.
  • Nyamko Sabuni berättar om sin uppväxt och hur hon tidigt kom fram till en icke religiös hållning.

Annons

Religiösa opinionsbildare hävdar gärna att Sverige är världens mest sekulära land.

Ingen annan stans är gudstron så svag som här, klagar man indignerat – eller uppgivet.

Det är nu en sanning med påtaglig modifikation.

En mycket omfattande EU-undersökning från 2005 visar exempelvis att 33 procent av fransmännen inte tror på Gud i kristen mening – alltså var tredje.

Motsvarande siffra för Sverige är ”bara” 23 procent. Alltså är fransmännen betydligt mindre troende än svenskarna.

Lika stor andel av svenskarna – 23 procent – säger sig uttryckligen tro på Bibelns Gud, jämfört med ett snitt på 52 procent inom EU, 80 i Polen och hela 95 procent på Malta.

är det i Tjeckien och Estland mindre än 20 procent som uppger att de tror på Gud. Klart färre än i Sverige.

Så när EU frågar sina invånare stämmer det alltså inte alls att Sverige skulle ha flest icke-troende. Inte heller minst andel troende.

I samma undersökning sade sig dessutom 53 procent av svenskarna tro på någon sorts högre väsen eller livskraft.

Vidare är 75 procent av oss medlemmar i Svenska kyrkan och förra året konfirmerades mer än var tredje 15-åring.

Bilden av Sverige som otrons högborg är alltså klart överdriven.

Däremot kan man notera att det sedan något år pågår en tydlig offensiv från svenska icke-troende, ateister och agnostiker.

religionskritiker som Richard Dawkins och Michel Onfray översätts till svenska och föreningen Humanisterna är alltmer synlig i den offentliga debatten.

Och nu ger föreningens ordförande Christer Sturmark ut den tjocka, vackra och välmatade volymen Personligt (fri tanke), där ett 20-tal kända personer intervjuas och aktivt förklarar sig som icke troende. Kommer ut.

Är då detta att slå in öppna dörrar?

Är troende numera en så marginaliserad grupp att det snarast är mobbning av dem att argumentera för att sanningshalten i Bibeln, Koranen och liknande skrifter ligger på samma nivå som sagoböcker eller skönlitterära verk?

har nyss påpekat hur Göran Hägglunds regeringsparti KD som första namn på sina valsedlar till sommarens val till EU-parlamentet har en ”kreationist”.

Partiets främste företrädare inför EU blir därmed en person som på allvar vill att Bibelns skapelselära i svenska skolor ska jämställas med det vi lite slarvigt kallar darwinismen.

Det kan man kalla offensivt, även om de övriga partierna i Alliansen hårdfört nyss bestämt sig för att köra över det helt isolerade KD i frågan om samkönade äktenskap.

Men i världsmåttstock tycks bokstavstrogna vara på frammarsch inom flera religioner, där ju militanta islamister sedan 2001 etablerats som västvärldens ultimata spöke.

Men exempelvis Richard Dawkins har i flera tv-program visat på vilka nattståndna värderingar som finns även inom bokstavstrogna kristna församlingar i USA. I Sverige räcker det kanske med att hänvisa till Knutby.

tar i mitt tycke ett seriöst men lågmält grepp på frågan och släpper fram en rad kända debattörer och personligheter som resonerande får utveckla varför de inte är troende.

Flera av dem har övergett en undrande tro, andra gjorde upp med religiösa föräldrahem genom att efter tonåren lämna statskyrkan.

Eva Dahlgren berättar hur hon aktivt sökte svar från sin gud under en personlig kris, men att det var alldeles tyst. Hennes slutsatsblev att ingen gud finns.

Nyamko Sabuni berättar hur hon gjorde icke troende val under sin uppväxt, liksom PC Jersild och Åke Ortmark.

Någon utvecklar tanken att en eventuell gud som tillåter det som sker på jorden inte vore en gudom värd att respektera.

gudsförnekare är journalisten Lena Andersson som drog på sig en klassisk lyssnarstorm när hon kritiserade Jesus i ett Sommar-program för några år sedan.

För så kontroversiellt är det således fortfarande i detta världens påstått mest avkristnade land att argumentera emot högre makter.

Att säga att vi faktiskt bara har oss själva att lita till. Det kan förvisso synas skrämmande och är kanske en dålig tröst.

För vi behöver alla tröst.

Frågan är om den finns hos tomtar, troll eller heliga andar.

Bland de intervjuade finns även Göran Lambertz, Georg Klein, Stellan Skarsgård, Christer Fugelsang, Sture Linnér, Dilsa Demirbag-Sten, Björn Ulvaeus, Sven Hagströmer, Gudrun Schyman, Kaj Fölster och Sara Mohammad.

Välskrivet, resonerande och klokt. Dessutom med en rad både vackra och känsliga porträtt av fotografen Nadja Hallström.

Mer läsning

Annons