Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

IDA-projektets första år snart i mål

/
  • Ottilia Hagelqvist (till vänster) och Lizette Falkstigen (till höger) kollar när Elina Eriksson bearbetar självporträtt till hennes bildspel – ett av jobben i IDA-projektet som nu rullat sitt första år hos Filmpool.
  • Animationer, dokumentär och självkänsla står högst på programmet för IDA-projektet där tjejer på IV-programmet lär sig hantera film.

– Äsch, nu strular det igen! Lizette Falkstigen slår ut med handen.

Programmet har hängt sig. Fel format. Bilderna fastnar i burken. Inget händer.

Annons

Hon ropar efter Margus Peensaar, tjejernas tekniske allt-i-allo på Filmpool och IDA-projektet. Och snart har det löst sig. Igen.

Onsdag eftermiddag på fjärde våningen i Folkets Hus i Östersund sitter tre tjejer framför varsin dator och jobbar koncentrerat.

Mest hör man musklick. Tjejerna har hörlurar till sina mp3-spelare eller mobiler injackade i öronen.

IDA-projektets första avslutning närmar sig.

Under ett läsår har åtta tjejer på IV-programmet i Östersund haft filmskapande som tillval två dagar i veckan.

Delar av resultatet visades för någon vecka sedan på Biostaden tillsammans med filmer från proffsen i Tant-i-loop, länets kooperativa animationsfirma.

De flesta åskådarna var nog förbluffade över kvaliteten på de filmer som IDA-tjejerna skapat:

En dokumentär om ”Allt för byn” filmad på plats i Hammarstrand och Kälarne, plus en animerad kortfilm plus flera bildspel med självporträtt har blivit resultatet.

– Det har varit jättekul och vi har lärt oss väldigt mycket, intygar alla tjejerna.

– Jätte-jättekul, förtydligar Elina Eriksson, Bräcke.

Projektet är ett två-årigt försöksprojekt med stöd av Allmänna arvsfonden som riktar sig till tjejer på IV-programmet som utöver det vanliga skolarbetet vill arbeta med filmskapande.

– Det handlar både om att jobba med sin egen identitet, självkänsla och att utveckla bildspråk och skapande.

– Tanken är att det här ska samverka, säger projektledaren Ann Rundqvist, som tidigare arbetat med konstfilm, men också med tonårstjejer.

Liknande bakgrund har Filmpools chef Eva Aspling, som hade liknande erfarenheter med sig från Långbro folkhögskola utanför Stockholm, där hon både varit elev och i sex–sju år arbetat just med liknande tjejprojekt:

– Vi såg att den här sortens skapande är en fungerande form för många tjejer som vill komplettera pluggande med annat. Det är bra för självkänslan.

IDA står för identitet, dokumentär och animation, där några tjejer utvecklat just animation och andra ett dokumentärt sätt att arbeta.

Förhoppningen är att kommunen på sikt vill ta över kostnaderna, när Filmpool väl kunnat visa att det är ett vettigt projekt för elever i gymnasiet.

Flera av tjejerna som nu gått det första året har sökt till medieprogrammet, andra vet att de kommer att fortsätta jobba med film och skapande i någon form.

Lizette håller på att klippa ihop en intervjufilm om ”Idealkvinnan”:

– Jag har gjort intervjuer där jag frågar folk om de har någon idealkvinna och hur en sådan i så fall ser ut. Svaren är olika, en del framhåller det yttre och andra på personliga egenskaper.

Har du en egen uppfattning, finns det en idealkvinna?

– Nej, jag vill mest undersöka vilka uppfattningar folk har.

Intill hennes jobbar Ottilia Hagelqvist med en musikvideo om sin systers båda hundar:

– Jag har filmat en hel del dokumentärt förut, nu har jag följt hundarna och klipper ihop det materialet.

Elina Eriksson bearbetar den här dagen ett självporträtt som ska ingå i ett bildspel kallat ”Vänner och familj” – det ser ut som seriefiguren Nemi för mig?

– Njae, skrattar Elin, det är bara jag.

Vilka elever som antas nästa läsår bestäms först när terminen börjat i höst. Eleverna söker själva till projektet och det är en fördel om de jobbat med bild- och filmprogram förut, men inget krav.

– Den här gruppen hade väldigt olika förkunskaper, men det innebär att de utvecklats olika fort, en del har tagit in väldigt mycket nytt.

Alla har de visat sig vara starka individualister, grupparbetena har inte alltid fungerat, många har valt att arbeta i sin egen takt.

– Det viktiga är att man hittar sin identitet och utvecklas i sin egen takt, upptäcker olika sätt att uttrycka sig. Det stärker självkänslan i sig, säger Ann Rundqvist.

Mer läsning

Annons