Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag kan fortfarande bli statsminister ...

Annons

brukade min pappa säga till mig att jag skulle bli statsminister.

Länge antog jag att det bara berodde på min oerhörda pratgladhet och mitt för en 5-åring närmast absurda maktbegär.

Men på senare tid har jag börjat inse att min far nog snarare försökte lära mig att allt är möjligt.

Att jag kunde bli precis vad som helst, att alla dörrar står vidöppna.

Detta är ett budskap som hittills känts abstrakt, men som nu när jag närmar mig studenten blir mer och mer påtagligt.

inför ett oändligt antal val.

Var vill jag bo?

Vad vill jag jobba med?

Vad vill jag studera?

Vill jag resa?

Vad ska jag ha på mig på balen?

Och samtidigt som valen blir fler blir begränsningarna färre.

Numera får jag titta på alla filmer på bio, köra bil (om jag nu väljer att ta körkort), till och med rösta.

När jag fyller 20 nästa vecka får jag även handla på systemet, och därmed faller nog den allra sista åldersbarriären.

och begränsningarna minskar kan ju tyckas vara en riktigt bra sak.

Visst, ofta är det härligt med valmöjligheter.

Men samtidigt finns det nog ingenting som orsakar mer ångest bland oss studenter än all denna valfrihet.

För om möjligheten att resa nu finns är det väl självklart att man ska utnyttja den och lära sig om världen.

Men man behöver nog jobba också, för att tjäna dessa så viktiga pengar.

Plus studierna.

Och det är väldigt viktigt att man vet exakt vad man vill bli, att ha en plan.

Det kanske blir lite stressigt, men om man jobbar i Norge hela sommaren och reser samtidigt som man pluggar distans så kanske ...

som är risken med alla val.

Om jag kan bli precis vad jag vill, borde jag inte bli precis allt jag vill då?

Om alla dörrar står vidöppna måste jag väl i alla fall glänta på varenda en, så jag inte missar något.

Nej, och det här är en sanning som sitter långt inne, jag måste faktiskt inte det.

Och kanske ännu viktigare, jag måste inte göra allt precis just nu.

För valfriheten vi studenter åtnjuter i dag kommer inte att försvinna den dag vi fyller 23.

Om 30 år kommer vi fortfarande ha möjlighet att både välja och välja om.

Kan jag resa i dag kan jag göra det om tio år också.

Väljer jag ekonomi i dag kan jag välja konst i morgon.

Och om jag vid 40 kommer fram till att det där med statsminister inte skulle vara så tokigt så står även denna dörr fortfarande kanske inte vidöppen, men i alla fall på glänt.

Krönikören går ut gymnasiet i dag

Mer läsning

Annons