Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Jonsson: Är skogen vår gruvkonflikt?

Artikel 5 av 15
Karin G Jonssons krönikor
Visa alla artiklar

Hur äras skogen och hur tas den bäst tillvara? Ska alla träd stå kvar förutom de självdöda? Ska naturen ha sin gång utan människans direkta påverkan på skogen? Bör vi endast nyttja vårt egna behov till vår gård? Eller är det den enda lösningen att fortsätta nyttja skogen på det sätt vi gör idag: Plantera mycket mer nytt än det som avverkas? Så: är myndigheterna naggade i kanten av marknaden och vågar inte reglera skogsbolagen eller överreagerar trädkramare?

Annons

Ska skogen vara en endast en plats för rekreation eller en industri?

När den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen tillsatte en utredare som under Almedalsveckan förra året ifrågasatte privat skogsägande slängdes hon ut med huvudet före. Den frågan fick hon inte ställa. Var det en elefant i rummet som var för obekväm att se eller är det en onödig fråga att ställa?

Skogen är en stor del av våra liv i Jämtland och Norrlands inland och till och med i Sverige i stort. Det är vår största exportvara. Det är rekvisita och fond till våra liv. Det är försäkring och pension för hemmansägare i inlandet. Det är på ett visst sätt det enda värdet som världen ser i våra oexploaterade orter som inte blivit turistmekkan. Barrträden, björkarna, de snabbväxande contortatallarna. Det är det som är vår betong och våra höghus.

Det är så vedertaget och del av den svenska världsbilden att skogen är en trygghet och ska så vara. Vi har lärt oss att nyttja skogen och att det inte handlar om att utnyttja platsen vi lever på. Men frågan har även en motsatt sida. Då används orden skövling, miljöförstöring och kortsiktighet som argument för att få rätt i diskussionen.

Frågan är dessutom så polariserad att det därför är öknamn och hån som är den kommunikation som förekommer mellan de båda lägren. Men jag förstår båda: Värdet i en stig som inte blir en väg med diken och värdet i det man själv har, äger och förvaltar som man vill.

Vi känner alla människor som försörjer sig på träd. Vi har alla nära till byar, samhällen och liv som hänger på att träd faller i skogen, skickas till sågverk, massaindustrier och impregneringsfabriker. Men samtidigt har den "snälla" och radikala bilden av skogen blivit den vedertagna kulturella sanningen. Det enda rätta. Att det förvaltande och därmed förädlande är det att inte använda mer än man själv behöver och att skogsbolagen är en hemsk produkt.

Det är sannerligen ingen lätt fråga. Är skogen vår gruvkonflikt?

Idag publicerar ÖP Kultur andra delen av kultursidans skogsfokus. Läs tidigare delar i serien:

Läs om Sofia Ekenlund som inte blivit hemmablind och fortfarande hittar det vackra i skogen

Läs om Isak Stalenhag som timrar i protest mot skogsindustrin och med kärleken till virket

Läs fler krönikor av Karin Jonsson

Alla artiklar i
Karin G Jonssons krönikor
Annons