Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Jonsson: Året slutade med ett jobb där jag gör människor besvikna

Hur kommer vi minnas året som passerat? För mig är det största minnet klivet in i kulturredaktörsskapet. Ett knäppt steg och ett stort skutt som drog igång en långpromenad.

Annons

I oktober klev Karin Jonsson in på ÖPs kultursidor.

Att gå från lillgammal papperstidningsvurmare som kramat ÖP hårt till verksam journalist har varit kullkastande. Det har visserligen gått i etapper: att utbildas, att praktisera och att kanalisera mitt samhällsengagemang i att skriva på ledarsidan som sedan utvecklades till kulturkrönikor. Men tiden har sannerligen ändrats och jag med den.

Att kliva in i den nya rollen som kulturredaktör är omtumlande, roligt och tufft. Det har varit, är och kommer bli, stora förändringar på kultursidorna. Dels för tidningen, men också för dig som läsare.

Vi måste först konstatera: Det finns inget underskott av evenemang, rörelser eller kulturidkare i länet. Det finns en enorm mängd av det som är viktigt och det som skaver. Det är en strid ström av pjäser och utställningar och böcker och film som berör länet på olika sätt.

Men tills nu har vi till stor del rapporterat som vi gjort i alla tidningstider. Fast tiden har förändrats. Trots att tidningen är mindre och redaktionen minskad. Trots att vi kan se att ni läser på ett annat sätt. Ni läsare tar ju del av information på annat sätt än 1980. Ni konsumerar information helt annorlunda jämfört med då.

Ett redaktörsskap innebär urval. Men vi vill fortfarande vara viktiga. Och ÖP:s kultursidor har ambitionen att vara det pretentiösa, djuplodade och analyserande. Men det behöver inte vara svårt för det.

Jag försöker nosa fram det som är viktigt, relevant och fördjupande i kulturjämtland. Jag är inte mina föregångare och min gärning kommer inte efterhärma dem. Hur underbara , fantastiska, dåliga eller mjäkiga de än passerat som. Det är en helt ny tid där jag är redaktör och även enda reporter.

Många kommer bli besvikna. Jag kan inte behaga alla, tyvärr. Men det kravet ska vi inte heller ha på varandra. Uttryck ilska, glädje, besvikelse och beundran. Dyrka men kläm in lite kritik. Inget är genomfantastiskt men inte heller genomruttet.

Med de medel som jag har hoppas jag ändå att vi ska kunna sträva framåt men samtidigt hålla hårt i vårt arv.

Så mitt år slutade i ett jobb där jag gör människor besvikna. Det är inget ruinens brant i sikte, men det är en riktning mot en ny tid. Mitt år slutade även i ett jobb där jag försöker ge jämtar mer än bara en kulturrapport.

Jag hoppas du vill följa mig på långpromenaden. För jag vill gå bredvid dig, höra vad du tänker på, vem du är nyfiken på och få dig att tänka nya tankar. Eller vrida på de du redan har. Vi fortsätter gå framåt men spåren i snön skvallrar och påminner om stegen vi redan tagit.

Plus

Ska vara klämkäck nog och säga nya tider. Jag har lärt mig massor och tar med mig lärdomar, erfarenheter och bakar det till nytt. Världen rämnar inte. Tjugohundrasjutton i Jämtland blir ännu bättre än året innan. Toppar och dalar, kamp och medvind, det här ska vi klara.

Minus

Att det bara ska vara som det varit förr. Stå stilla på samma plats som en odynamisk konstant. Att vara säker på sig själv och hålla fast vid vinnande koncept ska inte förringas, men historien bär med sig fina och fula ting som vi ärver. Ibland behövs förnyelse och anpassning.

Mer läsning

Annons