Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kata Nilsson: Det behöver inte vara helt logiskt alla gånger

Annons

Sankta Lucia, det sicilianska helgonet, skulle kanske vara fundersam över hur tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp är ett sätt att fira henne. Men det är ju typ det som är grejen med traditioner, att de kanske inte är logiska utan ett mishmash av olika kulturella företeelser som tillsammans blivit något annat. Det behöver inte vara helt logiskt alla gånger. En måste kunna ha humor och distans till det hela. Denna vecka har jag besökt två konstutställningar som på ett uppiggande vis känns framställda med både humor och distans.

Amöban

Härke konstcentrum är centrum för Cathrine Johanssons konst denna vecka, som själv beskriver utställningen som konferensklotter. Klottret växte sedan och fick ta plats på finare ark och dukar, gavs färg, och finurliga titlar. Jag slås av hur detaljerad varje tavla är, och hur länge en kan gå runt här och fortsätta upptäcka nya roliga små detaljer på varje bild. Mina personliga favoriter heter Amöbans härjningar bland radhusen och Monsterhus med fiskarlus och titlarna är enligt mig ganska talande för vilken typ av upplevelse den här utställningen är. Om en funderar på vad ett verk föreställer kan en kika på listan över titlarna och därefter lägga huvudet på sned och säga "Ahaa". En del ser ut som kurbits och blomster, andra som rörstammar eller tunnelbanenät. Ändå funkar allt och hängningen ger sammanhang. En kul och fiffig utställning som hänger fram till den 18 december.

Ewa Carlsson, Kåre Henriksson, Annika Persson, och Elisabeth Athle snackade ihop sig i början av årsskiftet om att jobba gemensamt med grafiska tryck och resultatet finns nu att beskåda på Ahlbergshallen. I de första rummen hänger olika tryck av de alla var sig, men tillsammans hänger de på ett sätt som gör att de hänger ihop. Det är snygga, stilrena grejer och jag gillar särskilt Annika Perssons olika djurmotiv. Men det är en trappa upp det blir verkligt spännande. Här har Carlsson, Henriksson och Athle tillsammans skapat en grafiklabyrint bestående av 25 tryck storlek större, och det städade stilrena har fått ge efter för tokigheter. Jag känner mig som Alice i underlandet när jag går omkring här bland färger, fåglar och figurer. Med dessa verk har konstnärerna jobbat stafettvis. De har turats om att börja trycka, för att sedan skicka vidare till nästa, och sedan till nästa. Det är ett spännande kaos av färg och former och det syns tydligt att ordningen spelat roll för slutprodukten. De jag gillar bäst är så bra hopkomponerande att en har svårt att tro att det är tre konstnärer, och inte en, som ligger bakom dem. De jag fastnar mest för, Med Munch, Gullöga och Linnés dagbok, är perfekta i sina färger och alldeles lagom plottriga. De sätter guldkant på utställningen som hänger till den 8 januari.

Jag vill passa på att tacka för konståret 2016 och önska dig som läser en trevlig jul. Kom ihåg att traditionerna vi så noggrant värnar om inte är värda ett skvatt om inte de är till för alla.

Linnés

Med Munch

Mer läsning

Annons